Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETNOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER AZTEKERNA I SALVADOR. 303
visa. Medelst ett på snurran hårdt upplindadt snöre, som hastigt
ryckes af, sättes den i gång på marken. Stundom är en smal spik
indrifven i själfva spetsen. Äfven hos xinca-folket i Guatemala
begagnade barnen samma slags snurror. Fig. 10 a och b, som
här för jämförelses skull anföras, förskrifva sig båda från forntida
grafvar vid Ancon i Peru, där de tillvaratagits af HJALMAR STOLPE. l
Klädedräkten hos kvinnorna består i de varma kusttrakterna
blott och bart af en enkel kjol af tunnt, brokigt bomullstyg, viradt
två hvarf omkring kroppen. Ofvan midjan äro kvinnorna sålunda
här i regeln nakna. I de högre upp i bergen belägna byarna
begagnas äfven bluslif (huépit), i Izalco och Ataco ännu allmänt ett
brokigt bälte omkring midjan. Männens beklädnad bestod för ej
så synnerligen lång tid tillbaka blott af ett smalt bälte mellan benen
{mastate), numera dock alltid af byxor och skjorta af hvit bomull.
Hos xinca-indianerna i Guatemala fann jag ännu »mastate» i
allmänt bruk.
I de flesta trakter af Central-Amerika äro numera nästan alla
prof på konstindustriella föremål af indiansk tillverkning försvunna;
hos pipilerna fanns dock något kvar, men det var tidsödande och
öfver hufvud taget svårt att hopbringa någon som helst etnografisk
samling, emedan infödingarne i regeln absolut neka att afyttra några
föremål till främlingar, af fruktan att man sedan skall använda
dessa för att förhäxa dem. Under alla slags upptänkliga
förevändningar måste jag därför verkställa mina husvisitationer och förmå
indianerna att plocka fram sina föremål. Sällan kunde köp
omedelbart komma till stånd, enär riktiga familjekonseljer måste hållas
för afgörande af en så viktig sak som försäljning af exempelvis en
ryggkota af en hjort (deras tärning) eller en snurra. Som oftast
blef det min tolk, JOSE BELTRAN, som vid lämpligt tillfälle fick
återvända och afsluta köpet af hvad jag önskade förvärfva.
Den förnämsta industrien hos detta folk är säfvarufabrikation,
flätandet af mattor (petat) och korgar. Det är en Cyperus-&rt, som
för detta ändamål odlas på öfvervattningsfält i omgifningarna af
Nahuizalco. Växten, som af pipilerna kallas tule, förökas genom
sidoskott, som afskiljas och planteras i regelbundna rader.
Afståndet mellan plantorna är ungefär en meter. De växa hastigt, och
stånden, som nå 4-6 fots höjd, breda ut sig och täcka snart fältet
med sin mörka grönska. Vid skörden ryckas bladskaften ett och
1 Liknande snurror från N. Zealand finnas ock afbildade af’ EDGE-PARTINGTON
& HEAPE i Album of the Pacific Islands. III (1898), pl. 192, fig. 1-4.
Ymer igoi. 2o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
