Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. V. HARTMAN.
I skog och mark vimlar det af andeväsen, som behärska
naturen. Liksom människan [hafva ock de flesta djur, t. ex. hjorten,
ka-ninen, krabborna, äfvensom majsen och de öfriga kulturväxterna
sin särskilda skyddsande eller tutéco.
Mystisk, öfvernaturlig makt äga häxkarlarne och häxorna/
hvilka nattetid kunna antaga gestalten af olika djur, såsom kattor,
jaguarer, svin, ugglor etc. Allmänt och djupt inrotad är tron på
dylika metamorfoser äfvensom på vissa människors förmåga att
förvandla andra till djur eller bringa öfver dem sjukdomar och
olyckor. Osämja och hat för hela lifvet uppstå mycket ofta mellan
individer och hela familjer till följd af denna öfvertro. I några
om en dyster fantasi vittnande sägner, som jag samlade hos
dessa indianer, spelar människors förvandling till djur en hufvudroll.
Länge sökte jag förgäfves i Nahuizalco att erhålla en ung
indianpojke som biträde vid diverse bestyr. När jag till sist efter mycket
besvär och mot dryg betalning erhöll en dylik 12-åring, måste jag
heligt lofva modern att hvarken omskapa honom till katt eller
skicka bort honom som present till någon af mina landsmän på
andra sidan hafvet. Om nätterna måste han alltid för säkerhets
skull sofva hemma hos föräldrarne. Då jag red upp till
Guatemala, hade jag såsom ledsagare och bärare engagerat en några
och tjugo år gammal indian från Nahuizalco. Redan första dagen
anförtrodde han mig bland annat, att han själf sedan ett par år
tillbaka var förhäxad. En af hans afundsmän hade trollat en orm
ned i hans måge, och allt sedan dess hade han varit vid dålig hälsa.
När vi nådde Comapa, den sista aztekiska byn vid gränsen, svek
honom hans mod, och han ville bryta sitt kontrakt. Han klagade
till sist för byrådet, som bestod af idel indianer, och berättade för
dem, att han under de sista nätterna alls icke kunnat sofva, då han
fruktade, att jag när som helst skulle klifva ned ur min
hängmatta och affärda honom med ett revolverskott eller ock skicka
hem honom till Nahuizalco i en katts skepnad. »Hur skall hustru min
då känna igen mig?», utbrast han och började högljudt snyfta och
gråta. Följande morgon återvände han till sitt hem, och jag blef
på byns bekostnad -. ty de ville alla gärna blifva af med mig -
försedd med en annan bärare till nästa by. Där lyckades jag göra
kontrakt med tvenne intelligenta quiché-indianer, hvilka troget följde
mig till Guatemalas hufvudstad.
Bland bruk, som ännu finnas kvar från den oblandade
hedendomens dagar och vittna om den religiösa betydelse himlakrop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
