Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Notiser - E. o. professuren i geografi vid Uppsala universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER. 353
Hvad till sist angår geografiens ställning vid de skandinaviska
universiteten, så är, såsom bekant, ämnet i Kristiania fördt till den
humanistiska fakulteten (professur i geografi och etnografi), likaså i Lund
(professur i geografi och historia) och i Göteborg, hvars geografiska professur
efter de vid donationen bundna villkoren snarast synes blifva öfvervägande
humanistisk. I Köpenhamn och Helsingfors äro åter de geografiska
läro-stolarne (liksom i Schweiz) inrangerade bland de
matematisk-naturveten-skapliga ämnesgrupperna.
Äfven om ur andra synpunkter geografiens humanistiska och
naturvetenskapliga delar skulle ha den sidoordnade ställning som kommitterade
anse, så synes det vara i sin ordning, att, då vårt land förut har en och
efter allt att döma snart får en andra humanistisk geografi-professur, den
nu ifrågavarande tredje professuren finge representera den mera
naturvetenskapliga sidan af ämnet. Det förtjänar också beaktas, att, när denna
professurs inrättande beslöts af riksdagen, af de talare, som på detta
område ägde någon sakkunskap, tre yrkade på professurens plats bland de
naturvetenskapliga ämnena (CARLSON, DE GEER, HÖJER), den fjärde
(BOETHIUS) ansåg troligt, att professuren, äfven om riksdagen lämnade frågan
öppen, skulle komma att förläggas till den naturvetenskapliga sektionen.
Den obenägenhet, som från humanistiskt håll gör sig märkbar, att
inordna geografien på den plats, dit fackmännen numera i allmänhet anse
den höra, beror antagligen till god del på en viss farhåga, att därmed
geografien både vid universiteten och i skolan skulle komma att förlora det
samband den hittills haft med de historiska disciplinerna och helt och
hållet råka i naturforskarnes händer. En sådan farhåga synes mig
tämligen ogrundad. Erfarenheten i Tyskland visar, att fortfarande, äfven där
geografiundervisningen vid universiteten gått i mera naturvetenskaplig
riktning, ämnet företrädesvis kombineras med historiska vetenskaper uti
lärareexamen. Icke heller torde man behöfva befara, att geografien skulle med
större svårighet studeras af humanisterna, därför att dess
naturvetenskapliga och fundamentala delar blefve behandlade af en på dessa områden
vetenskapligt bildad lärare. Tvärtom skall en sådan lättare och på
kortare tid kunna med bättre resultat meddela den fysiska geografiens
hufvud-innehåll, än hvad fallet är, när detta skall inhämtas ur handböcker eller
af en lärare, som saknar naturvetenskaplig underbyggnad. Emellertid är
det väl sannolikt, enligt min mening också önskligt, att blifvande
elemen-tarlärare i naturvetenskap äfven i många fall komma att taga geografi i
sin examen. För denna kategori af lärare skulle ämnet geografi, till följd
af sina relationer till en del humanistiska vetenskaper, bilda ett ingalunda
öfverflödigt tillskott till deras allmänbildning. Att äfven den vetenskapliga
geografiska forskningen, alltså ej blott lärareutbildningen, bättre tillgodoses
genom de af mig förordade bestämmelserna, torde i någon mån ha
framgått af hvad i det föregående blifvit anfördt från andra länder. Om man
undersöker, hvilka de äro, som i vårt land genom forskningsfärder, genom
vetenskapliga arbeten öfver vårt eget lands geografi, äfvensom genom
arbeten på antropogeografiens och etnografiens gebit fört den geografiska
vetenskapen framåt, så lär man lätt finna, att det till alldeles
öfvervägande del just är naturforskare eller personer med naturvetenskaplig bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
