Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Notiser - E. o. professuren i geografi vid Uppsala universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER. 357
skapliga och en del humanistiska discipliner och sålunda icke kan
betraktas såsom en ren naturvetenskap. Saken uttryckes af en af
Tysklands berömdaste geografer prof. KIRCHHOFF i en nyligen offentliggjord
uppsats sålunda: »Ware die Erde nichts weiter als ein Naturkörper, so ware
selbstverständlich die Erkunde thatsächlich reine Naturwissenschaft; weil
wir iins jedoch namentlich das landerfiillte Viertel der Erdoberfläche gar
nicht vorstellen können ohne die ihm tief eingeprägten menschlichen Zlige,
so wird es wohl bei dem Schiedsspruch verbleiben: die Erdkunde ist eine
wesentlich natnrwissenschaftliche Disziplin, indessen mit integrierenden historischen
Elementen.^ Häraf följer enligt min mening, att det är alldeles oriktigt
att binda den geografiska professuren vid endera af filosofiska fakultetens
sektioner, den måste liksom den vetenskap, som den representerar, intaga
en mellanställning mellan dem, sålunda vara blott en fakultetsprofessur,
såsom äfven kommittén föreslagit, hvars innehafvare allt efter egen böjelse
må välja den sektion, han i regeln vill tillhöra, med rätt dock att deltaga
äfven i den andra sektionen, när frågor, som röra hans ämne, där
förekomma.
Äfven af ett annat skäl är detta nödvändigt. I en så vidtomfattande
professur som denna kan ingen vara verkligt vetenskaplig specialist på
alla professurens områden; han måste naturligtvis hafva grundligt studerat
dem alla, men han kan ej själf hafva vetenskapligt behandlat mer än
några sidor däraf. Skulle nu professuren fastbindas vid den
naturvetenskapliga sektionen, så skulle utan tvifvel den uppfattningen förr eller
senare blifva rådande, att ingen vore kompetent till denna syssla, som icke
vore specialist .på ämnets naturvetenskapliga område. Finge vårt land
alltså en så utmärkt forskare inom geografiens historia som RUGE, en så
framstående antropogeograf som RATZEL, så skulle han knappast anses
kompetent till denna professur, om han i likhet med nyssnämnda tyska
professorer icke hade själfständigt behandlat någon gren af ämnets
naturvetenskapliga sida. Men om professuren icke fixeras vid någon viss sektion,
så äger den humanistiske geografen samma möjlighet som den
naturvetenskaplige att komma i fråga vid platsens besättande, förutsatt att han af
de sakkunnige anses tillräckligt bevandrad äfven inom ämnets
naturvetenskapliga delar.
Mot professor HÖGBOM vill jag dessutom anmärka, att han gör sig
skyldig till en öfverdrift, när han vill göra geografien till en så godt som
uteslutande naturvetenskap. En tendens i den riktningen har verkligen
funnits i Tyskland, kulminerande i professor GERLANDS yrkande på, att
människan och hennes verk skulle uteslutas ur geografien såsom icke
tillhörande denna vetenskap; och denna tendens, som framkom såsom en
naturlig reaktion mot den Ritterska skolans motsatta ensidighet, var nog
mycket förhärskande för ett tiotal år sedan, äfven om man icke ville gå
så långt som GERLAND. Men äfven mot denna naturvetenskapliga
ensidighet har nu en reaktion inträdt. Jag vill som stöd för detta påstående
anföra några ord af prof. H. WAGNER ur inledningen till hans Lehrbuch
der Geographie, del I, där han säger om dessa nu föråldrade sträfvanden:
»Wir unserseite können in diesen Bestrebungen mehr den Höhepunkt der
Welle sehen, welche naturgemäss dem zu länge vernachlässigten Studium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
