Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4 - Ett bidrag till Östersjöns djurgeografi. Af Johan Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 JOHAN GUNNAR ANDERSSON.
utan att blanda sig med eller ersätta detta. Det blir stagnerande,
medan underströmmen bespolar omgifvande delar af Östersjöns
botten med friskt, syremättadt vatten. Vattnet i djuphålorna afviker
sålunda från Östersjöns normala bottenvatten genom större
konstans i fråga om salthalt och temperatur, genom högre salthalt än
omgifningens och genom en fortgående syrereduktion, som endast
sällan afbrytas genom ett inträffande vattenombyte.
Syrereduktionen i dessa djuphålor är mycket betydande.
Medan fullständigt ventileradt hafsvatten innehåller i genomsnitt 7-9
kbcm syre i en liter vatten, har man i Bornholmsdjupet funnit
endast 3.24-4.48, i Gotlandsdjupet 1.21, i Landsortsdjupet 1.33-3-04
kbcm.T Syremängden i dessa djuphålor sjunker sålunda i vissa fall
till endast en sjättedel af den för hafsvattnet normala.
I ett vatten, hvilket är så blottadt på en af de viktigaste
förutsättningarna för allt animaliskt lif, kan man knappast vänta att
finna några djurformer. Denna tanke har säkerligen föresväfvat
de svenska hydrograferna, och den fann 1897 ett bestämdt uttryck
i en uppsats af Kielerzoologen BRANDT, som skrifver:
»Die grössten Tiefen (von 200-427 m.) scheinen gänzlich
un-bewohnt zu sein. Auf Grund der Gasanalysen von PETTERSSON wird
man die Ursache dafur wahrscheinlich darin zu suchen haben, dass
das Wasser in den tiefen Kesseln jahrzehntelang vollkommen
stag-niert und einen sehr geringen O-Gehalt und zugleich einen recht
hohen CO2-Gehalt besitzt.»2
Liksom man en gång vid midten af i8oo-talet utdömde de
stora oceandjupen såsom obeboeliga och liflösa, ett antagande,
hvilket sedermera genom undersökningen af dessa hafsdjup på ett
glänsande sätt blef vederlagdt, så har nu i fråga om
Östersjödju-pen samma förlopp i smått upprepats. Äfven här hafva
lifsfor-merna företett en större härdighet gent emot vidriga yttre
förhållanden än naturforskaren på teoretiska grunder trott sig kunna
tillerkänna dem.
Samma år, som BRANDT offentliggjorde ofvan anförda uttalande,
företog jag mig under en zoologisk resa rundt södra Sveriges kust
1 O. PETTERSSON, De svenska hydrografiska undersökningarna åren 1893-94.
I. Östersjön. Bih. K. V. A. Handl. Bd. 19, Afd. II, N:o 4, 1894.
PETTERSSON och EKMAN, De hydrografiska förändringarne inom Nordsjöns och
Östersjöns område under tiden 1893-97- K. V. A. Handl. Bd. 29, N:o 5. 1897.
2 K. BRANDT, Die Fauna der Ostsee. Verhandlungen der Deutschen Zoologischen
Gesellschaft, 1897, sid. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
