Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4 - Ett bidrag till Östersjöns djurgeografi. Af Johan Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BIDRAG TILL ÖSTERSJÖNS DJURGEOGRAFI. 3/1
DE GEER och nu senast HOLST.Z Som bekant särskiljer man
enligt dessa forskningar inom Östersjöns senkvartära historia fyra
hufvudskeden, nämligen:
1. Ishafsskedet (Yoldiatiden). Östersjön, som står i förbindelse
med Västerhafvet genom breda sund öfver mellersta Sverige samt
sannolikt äfven med Hvita hafvet genom ett smalt sund, har svag
sälta och hyser en artfattig fauna af rent arktisk prägel.
2. Insjoskedet (Ancylustiden). Östersjön är afstängd från
världshafvet och befolkas af en sötvattensfauna, bland hvilken
sannolikt några ishafsformer kvarlefva. Möjligen har Ancylussjöns
vatten varit till någon del bräckt, speciellt på de större djupen.
3. Litorinaskedet. Genom landsänkning kommer Östersjön
åter i förbindelse med världshafvet, nu genom de danska sunden.
Inströmningen af saltvatten var under detta skede betydligt
ymnigare än i nutiden, hvilket framgår bland annat däraf, att tvenne
hafsstrandsnäckor, Litorina rudis var. tenebrosa och L. litorea, som
i nutiden upphöra den förra vid Bornholm, den senare vid Rtigen,
under litorinatiden lefde den förra inom hela det baltiska
hafs-området ända upp i Bottenvikens nordligaste del, den senare ännu
inne i Bottenhafvet.2
4. Nutiden. Genom landhöjning inom vissa delar af
Östersjöns mynningsområde har tillströmningen af hafsvatten försvårats,
så att den ingående salta bottenströmmen numera är intermittent
och mindre rik på sälta än under litorinatiden. I följd häraf hafva
flere af de västerhafsformer, som under litorinaskedet bebodde
Östersjön, nödgats draga sig tillbaka till Östersjöns yttre delar -
eller till djuphålorna.
Af dessa fyra skeden är det endast tvenne, ishafstiden och
litorinatiden, som erbjuda möjligheter för de tre cytheridernas invandring.
Alla tre dessa former äro funna äfven i arktiska farvatten,
och åtminstone en af dem, Bythocythere simplex, lefde bevisligen
vid mynningen af de sund, som förbundo yoldiatidens Östersjö
med världshafvet.3 Men det baltiska ishafvets vatten hade mycket
1 En sammanfattning af de till 1896 utförda undersökningarna lämnar DE GEERS
arbete: Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden. Med atlas. - Se också
HOLST, Östersjöns och Bottniska vikens postglaciala geologi. Sveriges Geol. Undersökn.
Ser. C, N:o 180. 1899.
2 MUNTHE, The physical geography of the Litorina-sea. Bull. Geol. Inst.
Upsala, N:o 3. 1894.
3 MUNTHE, Faunan i Vestgötaslättens yoldialera. Geol. Fören. Förhandl., 1901,
sid. 131.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
