Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4 - Sjöforskningar i Lappland. Af K. Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vestanvik och motliggande udde uppnår 114 m. Här har rännan dragit
sig öfver till södra landet, hvarest strax nedanför nämnda by
lodades 64 m., och bibehåller sedermera sin sydliga dragning fram till
den nedre, öfyllda änden af sjön, medan däremot sjöns hela norra
kust är ytterst flack, långsluttande och långgrund, öfverallt uppfylld
af steniga skär och block. Midt utanför byn Gaskeluokte visar
djuprännan ännu 90 m. djup, men höjer sig sedan småningom mot
söder till 68 m., 63 m. (öster om byn Blassan) samt 46 m. (midt
emellan Östervik och Laisvik). Med 37,5 m. djup norr om de små
Benholmarna upphör Storumans djupbäcken.
Den återstående, ungefär 10 km. långa, nedre sträckan af
Storuman bär nämligen karakter af uteslutande flackbäcken eller
grundsjö, hvarest djupet ingenstädes öfverstiger 16 meter, men på
flera ställen mellan de många öarna och holmarna endast uppnår
4-5 m. Dessa holmar äro delar af en långsträckt rullstensås, som
börjar med Benholmarna, därefter fortsätter i den smala, nära 3
km. i längd utsträckta Långholmen samt efter ännu ett afbrott
finnes igen bland de många små Luspholmarna, för att slutligen
»ta land» i det utspringande näset väster om byn Luspen. Här
fortsätter åsen vid kanten af Stenseleberget och visar en
synnerligen brant sydsida; jag uppmätte åsens rygg här till 25-30 m.
höjd. Flera s. k. åsgropar karakterisera denna del af åsen.
Här vid foten af Stenseleberget (512 m.) torde också
Storumans ursprungliga utlopp ha sökt sig fram, innan det afspärrades
genom rullstensbildningar och aflagradt åsmaterial, hvarigenom
sjöns nuvarande aflopp genom Ume älf uppkom en half mil längre
västerut, i sydvästra hörnet vid Forsnacken. Storuman ligger icke
mer än c. 8 m. högre än Malgomaj, men däremot mer än 60 m.
lägre än Vojmsjön. Högsta vattenspegeln i den höga sjöplatån på
gränsgebitet mellan Ume älfs och Ångermanälfvens vattenområden
äger Lubbträsk, som afflyter till Ume älf, och hvars höjd öfver
hafvet är 463,5 m.
Storvindeln i Sorsele socken och Vindelälfvens dalgång ligger
ungefär 7 m. lägre än Storuman samt har en längd af omkrig 56
km. och en bredd af 2-3 km. Sjön har en långsträckt,
slingrande form samt ligger nästan helt och hållet på urbergets område;
den allra nordvästligaste spetsen af sjön tangerar fjällskiffrarnas
zon. Själf har jag icke besökt denna sjö, men fiskeriassistenten
Wahlberg, som i syfte att undersöka fiskeriförhållandena i
Vindelälfvens och Ume älfs områden bereste denna trakt 1898,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
