- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 21 (1901) /
400

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4 - Sjöforskningar i Lappland. Af K. Ahlenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

troligen haft sitt utlopp öfver sjön Kakel eller å en linje söder om
densamma, där nu rullstensåsens sandmassor stryka fram. Sålunda
torde Byske älf, hvars källor nu ligga vid och omkring Allajaure,
ha varit Hornafvans gamla aflopp, hvilket afspärrats genom de
anhopade massorna af åsmaterial och rullstensgrus i senglacial
eller postglacial tid. Härigenom förklaras då lätt de betydliga
rullstensmassor, som också finnas vid nämnda älfs nedre lopp.[1]

De söder om Hornafvan belägna och numera till en och samma
stora sjökedja hörande sjöarna Uddjaur och Storafvan äro båda
grundbäcken och erbjuda jämförelsevis mindre intresse. Bägge
sjöarna ha en betydlig utsträckning i längd, Uddjaur med form
af en oregelbunden trapez 25 km., Storafvan med konfiguration
lik en sköldpadda mellan 35 och 40 km. Uddjaur är uppfylld af en
otalig mängd steniga holmar och öar och torde egentligen ej vara
annat än öfversvämmad moränmark; dess största djup öfverstiger
ingenstädes 15 meter. Storafvan, som genom Kaskerströmmen
mottager Uddjaurs vatten, är äfvenledes ganska rik på öar,
däribland den betydliga Storön i nordöstra delen. I norra änden
påträffas 16-17 meters djup, mellan Kallön, Storön och Gullön
8-11 meters djup; största djupet ligger norr om Gullön och
uppgår till 21 meter. Den sydostgående smala och nästan milslånga
Afvaviken är 13-15 meter djup. Denna bukt torde äfven markera
Storafvans ursprungliga aflopp till Byske älfs vattenområde; den
topografiska kartan[2] visar till och med här strax öster om
Afvaviken vattendelning (bifurkation) från en mindre tjärn Skutejaure
åt Ö. och V., alltså ingen utpräglad vattendelare. Den stora
sjökedjans nuvarande aflopp utgår från västra sidan af Storafvan
och är som bekant Skellefte älf.

Sjöplatån mellan Hornafvan och Saggat. Om man från
Hornafvans branta kustparti invid Lulep Iksjak klättrar upp för den
ungefär 60 meter här nästan lodräta sluttningen mot norr, har man
därmed kommit upp på en vidsträckt, massivartad platå, som med en
medelnivå af 450-490 meters höjd öfver hafvet och med mer eller
mindre obruten terräng sträcker sig omkring 70 kilometer norrut
ända fram till den branta sluttningen ned till Lilla Lule älfs djupt
liggande dalgång. Här går också formationsgränsen mellan
urbergets graniter och gneisgraniter i öster och de siluriska
bildningarna samt fjällskiffrarna i väster fram i en buktig linje, som


[1] Svenonius, anf. st.
[2] Norrbottens läns kartverk 1894, blad 34 (uppmätt 1878, 1887 och 1893).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1901/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free