- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
20

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gar, nästan ogenomträngliga på grund af slingrande lianer. Hvarken
urinvånames eller spanjorernas kultur har någonsin gjort stort
intrång på det atlantiska kustlandets mäktiga skogar. I
Centralamerika slogo sig spanjorerna hufvudsakligen ned på de svala och
jämförelsevis hälsosamma högplatåerna, där klimatet under en stor
del af året nästan liknar Spaniens. Först under de sista årtiondena
hafva de företagsamme anglosaxerna genom anläggandet af en
järnväg öppnat ostkustens urskogar för kulturen. Tack vare denna
järnväg, som på ett afstånd af 20—25 kilometer från kusten utgår
från Puerto Limon, republikens hamn vid Atlanten, och når så
godt som till gränsen af Nicaragua, är man nu i tillfälle att
besöka trakter, hvilka förr voro otillgängliga. Längs banan, som på
olika punkter skär de yttersta utlöpame af den höga sierran, ligga
talrika bananplantager, skilda från hvarandra genom täta, yppiga
skogar eller sumpmarker. Den enda kulturväxt af betydelse i
dessa trakter är bananen, som här är föremål för vidsträckt och
mycket lönande odling. Frukterna exporteras till New Orleans och
New York.

Inga indiansamhällen finnas kvar i dessa kustländer.
Förstörandet af indianbyarna började vid tiden för de första spanska
eröfringarna. Mot de fredliga och gästvänliga infödingarna inledde
den store upptäckaren af den nya världen själf de blodiga
förföljelser, som sedermera under århundraden fortsattes af spanjorerna.
I Costa Rica rasade förföljelserna med föga mindre grymhet än
annorstädes. Las Casas’, Oviedos och Torquemadas krönikor
liksom den italienske skriftställaren Beninis skildringar omtala,
hurusom största delen af Costa Ricas indianbefolkning utrotades genom
förhärjande krig, slafveri och omänskligheter af alla upptänkliga
slag. Spanjorerna voro emellertid ej de enda, som förföljde de
olyckliga urinvånarne. Under det sjuttonde århundradet hotade en
ny hemsökelse deras tillvaro längs Atlantens kust. Engelska
slaf-jägare från Jamaika och Mosquito-kusten hemsökte landet med sina
negerbesättningar och begåfvo sig uppför floderna i kanoter för att
söka efter slafvar. By efter by förstördes och invånarne
tillfänga-togos eller dödades. Dessa fortsatta plundringståg nästan utrotade
indianerna i dessa trakter.

Blott tillfälligtvis ser man nu längs järnvägen några
talaman-ker från södem, hvilka besöka Limon för att idka byteshandel,
eller några chiripoer, hvilka komma ned från sina hem bland
bergen för att söka tillfälligt arbete vid bananplantagema vid Matina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free