- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
57

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vunnit burskap i en hel del europeiska språk såsom benämning- på
liknande forntida bildningar äfven i andra länder.

Under de närmast följande åren uppstod i Danmark en rik
litteratur om de intressanta fynden; i främsta rummet var det
Steen-strcp och Worsaae som behandlade dem.* 1 Därvid uppkom snart
mellan de båda forskame en skarp meningsskiljaktighet. Den gällde,
huru man skulle uppfatta förhållandet mellan dessa vid hafsstränderna
anträffade boplatsfynd med deras groft tillslagna flintredskap och
de sedan gammalt kända, rika stenåldersfynden från de odlade
bygderna med alla dessa slipade eller ytterst omsorgsfullt tillhuggna
vapen- och redskapsformer, hvilka bl. a. brukade hittas i de
storartade grafbyggnadema, stendösar och gånggrifter. Worsaae fann
genast en tidsskillnad mellan dessa båda fyndgrupper; den förra
skulle då naturligtvis vara den äldre, och han uppvisade bland de
där förekommande fomsakema primitiva former för yxor och flera
andra verktyg. Steenstrup motsatte sig med bestämdhet denna
uppfattning; han påstod fastmer, att de två fyndgruppema visade
oss olika sidor af lifvet under en och samma tid. Strandfynden
voro lämningar af en fiskarebefolkning, som icke haft stort behof af
egentliga verktyg och vapen. Hvad Worsaae kallat yxor kunde
bättre förklaras t ex. som sänkstenar till metrefvar, sådana som
eskimåerna ännu använda. En del i kjökkenmöddingarna hittade
benredskap voro enligt Steenstrufs uppfattning bearbetade med
slipade flinteggar, och för resten hade slipade flintyxor och andra
finare föremål verkligen någon gång anträffats äfven i dessa fynd.
I det inre af landet åter, i de stora skogame, bedrefs jakt, hvartill
behöfdes goda vapen, och här sysslade man äfven med fällning och
bearbetning af träd, hvarvid yxorna och andra verktyg funno sin
användning. Här uppfördes också folkets grafvar; och det var i
allmänhet de goda redskapen man lade ned med de döde.

Worsaae hade som en annan olikhet mellan de två
fyndgruppema redan tidigt framhållit, att man från stengrafvarna kände
åtskilliga fynd af husdjursben, under det att de i
kjökkenmöddin-gama talrikt förekommande benen härrörde af vilda djur. Nämnda
fynd ville Steenstrup dock icke erkänna som säkra och beviskraftiga.

Striden afstannade småningom, men bägge forskame höllo fast
vid sina meningar. Ännu i ett 1886 utgifvet litet arbete2 häfdade

1 1 uppsatser i Oversigt over det Kgl. danske Videnskabernes Selskabs Forhandlinger.

1 Kjøkkenmoddinger. Eine gedrfingte Darstellung dieser Monumente sehr alter
Kulturstadien. Kopenhagen r886.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free