- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
60

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arter. Ojämförligt vanligast är ostronet, därnäst blåmusslan
(My-tilus edulis) och hjärtmusslan (Cardium edule) samt tvä snäckarter,
Litorina litorea och Nassa reticulata. Mera sporadiskt förekomma
skal af det mera småväxta musslesläktet Tapes, som emellertid är
af stor vikt, emedan det liksom ostronet icke längre trifves vid
Kattegats kuster, utan utvandrat till varmare och framför allt saltare
vatten. Detta förhållande är ett af de många viktiga bevisen för
att Norden haft ett mildare klimat än nu vid denna tid, hvilken
synes sammanfalla med det s. k. Litorinahafvets högsta stånd.

Huru Danmarks skogar då sett ut, framgår med all önskvärd
tydlighet af de från afskrädeshögarnes bålplatser tillvaratagna
kol-profven, hvilka bestämts af Rostrup. Jap. Steenstrup hade på grund
af tjäderns talrika förekomst i kjökkenmöddingama antagit, att
de voro samtidiga med furuskogames period, enär ju denna fågel
trifves i sådana. Nu har det emellertid blifvit klart, att man vid
denna tid redan befunnit sig midt uppe i ekperioden. Nära 600 af
de från de äldre fyndplatserna uppsamlade kolprofven äro nämligen
af ek, under det endast 4 äro af barrträd, för öfrigt så obetydliga,
att ej ens arten kunnat bestämmas (det kan vara fura, en eller
idgran). Af öfriga träd äro representerade: björk och alm i 80—90
prof, asp i några och 40, al och hassel i 10—15, pil i 5. Bok saknas
fullständigt.

Om den högre djurvärld, som då lefde i haf och i skog och
fiskades eller jagades af människorna, gifva de rika benfynden i
afskrädeshögarne synnerligen goda upplysningar. Det omfattande
arbetet med benens bestämmande är utföidt af Winge.

De vanligast förekommande fiskarterna äro ål, flundra och mört,
därnäst gädda, abborre, torsk m. fl.

Sjöfäglarne äro mycket artrika: t. ex. svanor, änder, svärtor,
ejder, skrakar, grågås, doppingar, lommar, måsar, tordmule och den
nu alldeles utdöda garfågeln (Alca impennis). Äfven en pelikanart
(Pelecanus crispus) uppträder enstaka.

Bland landfåglar ha vi redan nämnt tjädern ; andra är det ondt
om: några ex. af kråka och nattuggla, en häger, en hackspett.

Af däggdjuren äro tre arter ojämförligt öfvervägande: vildsvin,
rådjur och kronhjort; de synas ha gifvit denna tids människor deras
viktigaste köttföda. Uroxen är ej sällsynt. Af älgen, som förut
ej anträffats i kjökkenmöddingama, förekom vid Ertebolle minst två
individer. Den har dock tydligen varit i utdöende. Vidare äro att
nämna: vildkatt, lo, räf, varg, björn, mård, iller, utter, gräfling,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free