Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o. d. än den andra; och denna skillnad synes då vara genomgående
för de olika skalhögame, så att man ej t. ex. finner sämre exemplar
i de undre, bättre i de öffe lagren. Moller anser därför, att här
ej kan vara fråga om en tidsskillnad, utan om olika lokaltraditioner
i flinttillverkningen; han finner häri ytterligare bevis för att
befolkningen varit stadig.
Neergaard meddelar intressanta iakttagelser öfver redskapen
af ben och hom, hvaribland märkas prylar, som troligen användts
vid arbete i skinn, dolkar och spjutspetsar, metkrokar samt
hjort-homsyxor med borradt hål för skaftet. Hans framställning utmynnar
i samma totalomdöme som det nyss anförda, att redskapen äro
åstadkomna med god blick för det praktiska krafvet, men utan
blick för en prydlig form.
I samband därmed synes stå, att de under yngre stenåldern
så vanliga genomborrade djurtändema, hvilka burits som prydnader,
knappast förekomma i de äldre skalhögame. Endast ett par
oarbetade bämstensstycken äro funna där, men inga bämstenspärlor.
Äfven lerkärlen sakna så godt som hvatje spår af utsiming.
Konsten att tillverka sådana tycks ha varit helt ny vid denna tid ;
i de äldre fynden från mellersta Europa förekomma de ännu ej.
Tydliga märken vittna om det egendomliga sätt, hvarpå dessa
äldsta lerkärl så att säga »byggts» upp: man har lagt den ena
lerstrimlan ofvanpå den andra och tryckt till med fingrame. Kärlen,
som synas varit ganska stora, ha mycket tjocka väggar (I—2 cm.)
samt alltid spetsig botten, tydligen afsedd att stickas ned i
marken.
I ett par af de nu undersökta skalhögame anträffades
fullständiga människoskelett, vittnande om att man denna tid utan
vidare begraft de döde på själfva boplatsen. Något grafgods
anträffades icke bredvid dem. På flera ställen hittades också löst
kringkastade människoben, härrörande från rubbade grafvar; dessa
ben visade inga tecken på kannibalism (t. ex. splittring för att
komma åt märgen), något som annars kanske icke varit alldeles
främmande för stenåldersfolket i Norden (se Ymer 1890, sid. 287).
I alla de fem äldre skalhögame hittades verkligen också
fom-saker karakteristiska för den yngre stenåldern, slipade yxor etc.;
men af de ytterst noggranna iakttagelserna öfver dessa föremåls
fyndställen framgår, att de förekommit antingen i det öfversta
lagret eller samlade i vissa partier af skalhögen, särskildt i den
längst uppåt land belägna delen. I dessa delar var också högens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
