- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
82

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gränser. Kolonisationen i de öfriga landskapen skedde först sedan
hertigen blifvit styresman öfver hela riket, men efter denna tid tar
den också fart äfven här. Redan i slutet af 1590-talet finna vi,
att invandrareströmmen nått de flesta af de landskap, där vi längre
fram träffa finnar. Under åren närmast efter 1600 synes
invandringen af finska nybyggare hafva nått sin största utsträckning,
men den fortsätter ganska starkt ända in på 1630-talet, hvarefter
den så småningom börjar aftaga, äfven om icke så få nybyggare
fortforo att komma in i landet också under den följande tiden ända
in på 1700-talet. Orsaken till den på 1630-talet inträdande
minskningen är att söka såväl i de förbättringar i Finlands förhållanden,
som åtföljde Per Brahes styrelse i detta land, som jämväl i den
förändrade politik gent emot invandrame, som den svenska regeringen
vid denna tid böljade följa. Till denna sak skola vi i det följande
återkomma. Dessförinnan skola vi göra en kort öfverbhck öfver
den finska kolonisationens utbredning i de ifrågavarande
landskapen under 1600-talet.

* *

*



Då det i många fall är omöjligt att med säkerhet afgöra, på
hvilken tid finname invandrat till de olika orterna, skola vi vid
denna öfversikt följa landskapen i ordning från norr till söder och
börja därför med Ångermanland.

Ehuruväl icke till detta landskap skett någon större
invandring af finska nybyggare, anträffas dock spår af sådana i ett
tiotal socknar såväl längre mot norr, t. ex. i Själevad, som i
synnerhet i skogstrakterna på båda sidor om Angermanälfvens
dalgång. Redan mot slutet af 1500-talet funnos finnar i Bjärtrå. och ej
mycket senare torde de ha kommit till de aflägsna skogstrakter,
som ligga mellan Stigsjö, Gudmundrå och Graninge, där Viksjö
finnmark bevarade deras namn långt sedan hvarje annat spår
efter dem försvunnit. Längre upp, i Hellgum, påminner Finnsjöns
namn ännu om dem. Äfven i Junsele slogo de sig ned, och
härifrån gick färden vidare uppefter Fjällsjöälfven till de vidsträckta
men för odling ovanligt gynnsamma ödemarkerna kring Tåsjön,
där de redan på Karl ix:s tid slogo sig ned. Här synas de
också hafva blifvit ganska talrika. Viksjö och Tåsjö äro de
enda sammanhängande finnmarkerna i Ångermanland. I de öfriga
socknarna längre upp kring Ångermanälfven, Liden och Junsele,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free