Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. S. Wesselowskl Oaktadt här fanns en stor mängd drifved,
och oaktadt vi här skulle varit skyddade mot all isprässning, kunde
jag dock ej förlika mig vid tanken att välja denna plats för
öfver-vintring, ej minst af farhåga att följande år icke kunna komma
ut ur fjorden. Redan under vårt uppehåll här blef nämligen
inloppet spärradt af mäktig drifis. Lyckligtvis fanns emellertid ännu
ett sådant något sydligare, och ehuru detta var grundt, blef det oss
möjligt att genom detsamma den 16 september tränga ut ur
Mid-dendorff-fjorden. Ehuru isen föga fördelat sig, funnos dock klaror,
som medgåfvo att komma förbi de närmaste öame, men snart
mötte drifisfält, som tvungo oss att vända om till den första ön i
nämnda ögrupp, hvilken Nansen kallat Nordenskiölds öar. Efter
ytterligare ett misslyckadt försök, den 19, att gå norrut styrdes kurs
mot land, där en okänd bukt, Kolometzoffs bay upptäcktes,
hvilken i nödfall kunde tjäna som vinterhamn. I förhoppning att
nordlig vind, den enda som kunde fördela isen, skulle inträda, kvarlågo
vi här till den 22 september. Sådan vind kom ock, hvadan >Sarja>
nämnda dag med full fart ångade ut, men långt nådde vi icke,
blott några få mil, och blefvo nu tvungna att uppsöka nästa bukt.
Här kunde jag från en bergshöjd se bort öfver det verkliga
Tai-myrsundet, från hvilket vi dock alltjämt skildes af ismassor. Ända
till den 25 september kvarlågo vi i bukten, af oss kallad Wolfis
bay. Då sågo vi, att nya klaror bildat sig, och beslöto göra ett
sista försök att åtminstone komma till Taimyrsundet, om det skulle
visa sig omöjligt att i år nå längre. Vintern ryckte oss nämligen
allt närmare, tundran var sedan länge snötäckt, lufttemperaturen
konstant under o°, nämnda dag — 2.3°, och hafsvattnet i ytan
— 0.78° C., issörjan låg som en tjock gröt kring oss.
Lyckligt och väl kommo vi den 25 september ut och fram
till Nordenskiölds öar, men emellan dessa låg en alltjämt obruten,
ett par sjömil bred isbarriär, som skilde oss från det så långt ögat
kunde se öppna, blå hafvet, och denna förmådde vi icke forcera.
Vi kastade ankar till följande dag, då nedgick lufttemperaturen
till — 5.8° C. och hafsvattnets temperatur till — o.8°; issörjan kring
oss frös till fast is. Under sådana förhållanden var det icke
tillrådligt att söka ånyo invänta nordlig vind, som kunde spränga
isstängslet, utan vi blefvo tvungna att vända och att låta »Sarja»
styra in i ett sund, hvars inre var spärradt af is. Här kunde jag
för första gången sedan Kamennyöame orientera mig efter kartan,
nämligen efter en skiss, som Nansen hade gifvit mig före afresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
