Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främst som mål i kampen för Finlands framtid, strängt fasthållande
behofvet för Finland af svenskt språk i administration och
rättsskipning, tills finskan hunnit nödig utveckling att häruti samordnas
svenskan. Dessa strider hade inom den finska universitetsvärlden
redan länge fortgått och vållat mycken ömtålighet å ömse sidor.
Det är mot denna bakgrund, det uppträde vid promotionsfesten
måste ses, hvilket, som Nordenskiöld skrifver, »blef en oförmodad
vändpunkt i min lefiiad. >
Promotionshögtidlighetema afslötos med en fest, pingstafton
1857. i Helsingfors förnämsta privata festlokal, societetshuset,
hvar-under tal, sång och skålar fortgingo till långt efter midnatt. Det
tillkom därvid äfven primus-magister, ultimus-doktor Adolf
Nordenskiöld att föreslå en skål. Den gällde Finlands framtid, som
talaren ingalunda såg i ett afklippande af den andliga gemenskapen
med Sverige. Och han slöt sitt korta, men eldigt framsagda tal
med reciterande af en strof af hans vän och medbroder från
novemberfesten 1855 Karl Wetterhoff:
»En skål for våra minnen all’
och för den tid, som var,
och för den tid, som komma skall —
blott ej den bringar Finlands fall!
En skål för minnets flydda dar
och hoppet, som är kvar!»
Nu brast jublet ut bland de unga. Men detta vardt professor
Cygnæus för mycket. Han besteg bordet, från hvilket talen höllos,
och framsade i kraftiga ord en protest mot ett uttryck i de af J.
G. Carlén författade verser, hvilka vid Stockholmsfesten i juni 1856
för det från Uppsala återvändande studentmötet utdelades efter
skålen för F’inland: »Snart ett träldomens gyllne näste». Vredgad
förebrådde han de då vid festen närvarande »tusen sinom tusen»
svenskarne, att ingen sagt åt skalden: Du ljuger. »En
litteraturhistoriker», skref Nordenskiöld 1877, »gjorde nu Carlén till representant
för opinionen i Sverige, och våra gäster fingo förebråelser för
dennes poetiska utgjutelser! En allmän, jag tror denna gång
oberoende af all politik berättigad ovilja bröt lös, och på mångas
uppmaning gick jag upp på talarestolen, där Cygnæus ännu stod, och
ropade: t Han talar ej å våra vägnar.»
Cygnæus fortsatte sitt tal. »Och ungdomen, som stod där
nedanför, hurrade fullt lika käckt för mitt tal, som för något af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
