Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjugg, midt ibland förråden, ty de arbetade icke, åto och sofvo.
Men hårdt pröfvade blefvo äfven de arbetande; skörbjuggsfall
begynte spåras äfven bland dem, när 1873 års vårsol gjort slut på
vinternatten, men hoppet om undsättning från hemlandet icke vann
uppfyllelse. Räddaren kom dock — men icke från Sverige. Det
var mr Leigh Smith, som höll sitt löfte och bragte expeditionen
den friska proviant, som behöfdes för lifsmodets återställande.
Expeditionens afsedda geografiska upptäcktsfärd kunde icke
utföras, men de vetenskapliga undersökningarna och observationerna
utfördes med så mycket större ifver och lämnade de bästa resultat.
En upptäcktsfärd företogo Nordenskiöld och Palander under maj
och juni 1873 från Mosselbay upp till Phipps ö (bland Sjuöama)
och därifrån ned till Nordostlandet, på isen öster om detta och se
dan tvärs öfver dess inlandsis tillbaka till Mosselbay. Där hade
då redan Leigh Smith inträffat med sin lustjakt »Diana». Det var
den 13 juni, han aflämnade sina välkomna förråd. »Inflytandet af
dessa förfriskningar var påtagligt», säger expeditionens läkare.
»Redan efter en eller annan vecka voro alla (de sjuka) på
bätt-ringsvägen, en mängd småkrämpor liksom bortblåsta och det
anemiska och nedsatta tillstånd, som behärskade de flesta, nästan
alldeles försvunnet.»
Den 29 juni återkom Nordenskiöld till Mosselbay. Samma
dag anträdde Onkel Adam hemfärden, Gladan följde efter den
30. Den i juli lämnade Polhem Mosselbay, men icke för att
direkt återvända. Ännu en månad fortsattes undersökningar i
Spetsbergens farvatten och på dess kuster, hvariffån den 1 augusti
återfärden till Tromsö anträddes. Där kastades ankar den 6 augusti.
Omkring en månad senare var Adolf Nordenskiöld åter i Stockholm,
ännu icke vid vanligt hull, om ock vid friskt mod och godt
medvetande, att hans öfvervintringsexpedition gjort sig väl förtjänt om
den arktiska forskningen, fastän den icke kunnat framtränga mot
nordpolen i nya trakter. Innan de rika skördarna af observationer
och insamlingar hunnit tillgodogöras, var det inom åtskilliga mot
Nordenskiöld mindre vänligt stämda kretsar modernt att tala om
hans »misslyckade» expedition, och ett faktum är det, att
tillströmningen till deltagande i hälsningsfesten i Stockholm icke var så
liflig, som i november 1868. Men hufvudsaken var, att Oscar
Dickson icke lät sin uppfattning beröras af denna jargon, som äfven
snart tystnade. Dickson betalte alla de genom två fartygs
oförutsedda öfvervintring ådragna kostnaderna och lät Nordenskiöld veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
