Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landstigningar hade gjorts på Waigatschön och på halfön Jalmal
(mellan Karahafvet och Obifloden). Vega och Lena foro vidare
den 10 augusti genom betydliga fält af spridd drifis, omväxlande
med tämligen isfritt vatten. Dimma var hinderligare än is. Den
19 augusti ankrade de båda ångarna utanför den gamla världens
nordligaste udde, Kap Tscheljuskin. Kurs sattes nu på Nysibiriska
öama, men dimma och is hindrade, hvarför kursen ändrades, och
färden ställdes längs kusten söderut öfver en trakt, som på kartorna
betecknades som land. Vega och Lena följdes åt till natten mellan
den 27 och 28 augusti; Lena höll söderut, och kom redan samma
dag till Lenadeltats nordöstligaste udde, sedan fortsättande sin färd
uppför floden till Jakutsk. Vega sökte än en gång nå de
Nysibiriska öama. Men grundt vatten och issöija afskräckte Nordenskiöld,
kanske ännu mera en befarad tidsförlust, och kursen sattes åter på
sydost. Ännu den 1 september fortgick färden österut i smul, isfri
sjö. Närmast land en nästan isfri ränna, men längre utåt hafvet
vidtog is. Utanför Kolymas mynning passerades Bjömöama. Ännu
hade farten i allmänhet varit tillfredsställande, men nu begynte det
gå långsammare, nätterna hade begynt blifva mörka, is och dimma
hinderligare. Den 6 september, utanför Kap Schelagskoj, träffade
Vegamännen för första gången på tschuktscher, som i två skinnbåtar
kommo ut att hälsa på främlingarna, hvilka med infödingarna lifligt
underhöilo sig med teckenspråk, då ryska var dessa ryska
undersåtar fullkomligt obekant. Alla Vegamännen voro öfvertygade om
att de efter få dagar skulle vara i varmare klimat och skänkte
därför frikostigt gamla kläder åt tschuktscherna. Men annat buro
septemberdagarna i sitt sköte. Frost, dimma, isfält blefvo allt svårare
att genombryta. Några dagar umgingos Nordenskiöld och en del
af hans kamrater helt förtroligt med tschuktscherna i Irkaipij. Ännu
några dagar fortsattes färden i grundt vatten nära kusten mellan
höga grundisstycken. Endast en ringa väglängd skilde nu Vega
från Behringssundets öppna vatten. Men det blef först efter tio
månaders väntan, som expeditionen kunde lämna Koljutschin Bay,
vid Pitlekaj, där ankar kastats den 28 september 1878, efter en
lyckosam färd genom Europas och Asiens ishaf.
Bref hade Nordenskiöld afsändt till Dickson såväl från Dicksons
hamn, med den hemvändande ångaren Fraser, som från
Lenamynning-ama, med ångaren Lena till Jakutsk, därifrån med post öfver
Ir-kutsk, hvarifrån ett medsändt telegram den 16 oktober nådde
Göteborg: »Hafvet nästan fritt från is, fortsätter omedelbart till Behrings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
