Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Vetenskapsakademiens arbeten och i intendenternas kommitté
deltog Nordenskiöld fortfarande med oförminskadt intresse, och som
akademiens preses fungerade han 1881—82. Vid presidiets
nedläggande, i april 1882, höll han ett tal »om bröderna Zenos resor
och de äldsta kartor öfver norden», tryckt i bandet »Studier och
forskningar». Hans åsikter om dessa föregifha resande mötte kritik
af framstående vetenskapsmän inom historiens område, men
omvände honom icke. Likaså gick det med hans äfven i samma band
intagna framställning »om den geologiska betydelsen af kosmiska
ämnens nedfallande till jordytan», som af fackmän bestriddes, utan
att detta bestridande inverkade på Nordenskiölds uppfattning af
jordens utvecklingshistoria. Tvärtom, han stod så fast vid sin från
den gällande världsförklaringshypotesen afvikande uppfattning, att
han tryggt vädjade till framtiden, då forskaren växt ifrån »den
gamla aristoteliska uppfattningen om jordklotets oföränderlighet i
kvantitativt hänseende». Men han kände sig isolerad — och fann
sig däri. Han slutar sin uppsats i »Studier och forskningar» med
den gamla latinska versen:
»Sic, derisa diu, tandem bona causa triumphat»
(fastän länge beledd, skall den goda saken till sist gå af med seger).
»Om borrningar efter vatten i urberget» talade Nordenskiöld
1896 i Geologiska Föreningen och hade då redan länge praktiskt
bevisat riktigheten af sin åsikt om vattens förekomst i berg af viss
geologisk härstamning. I Sverige, Finland, Norge m. fl. länder
arbetade efter hans anvisningar det svenska diamantbormingsbolaget,
oftast om ock ej alltid med framgång, och har på många ställen,
där dricksvatten saknats, till ett bättre förvandlat invånames
lef-nadsvillkor. På utställningsområdet invid Stockholm 1897 hade
han låtit upptaga en dylik borrbrunn, den han gärna förevisade,
och till hvilken han efter expositionens slut stundom vallfärdade
med en vän för att bjuda honom på »en god och hälsosam dryck».
Adolf Nordenskiölds riksdagsmannabana, som af brutits af hans
polarfärder, vidtog sedan åter under 1880-och 1890-talen. Vid fyra
riksdagar 1870—72, vid sex 1882—87 och vid fyra 1891—93 satt
Nordenskiöld på Andra kammarens Stockholmsbänk och var äfven
för valperioden 1888—90 vald af valmännens majoritet, men
majo-ritetsröstema kasserades som bekant af Högsta domstolen, som
förklarade minoritetens kandidater valda. Vid de nya valen på hösten
1893 erhöll Nordenskiöld icke tillräckligt röstetal och uppsattes icke
sedermera som kandidat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
