Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett »kosmografiskt» sällskaps stiftande hade Otto Torell
föreslagit vid ett festligt sammanträffande, i böljan af 1870-talet, af en
del utaf hufvudstadens vetenskapligt och litterärt intresserade
personer, och han erhöll omkring 60 namn pä den framlagda listan
för blifvande medlemmar. Men listan förkom, och förslaget med den.
Det upptogs åter 1873, först under namnet Antropologiska sällskapet,
hvilket 1880 ombildades till Svenska sällskapet for antropologi och
geografi. De sistnämndas styrelse har Nordenskiöld ständigt tillhört och
har ofta fungerat som ordförande inom denna Han har äfven vid
sammanträden hållit föredrag och sedan Sällskapets tidskrift 1878 ber
gynt utgifvas till densamma lämnat värderika bidrag. Sällskapet
deltog i Vegafestema 1880 och har sedan dess den 24 april firat
sin högtidsdag och utdelar Vegamedalj och Vegastipendium till
belöning för geografisk forskning. Nordenskiöld och Palander
kallades kort förut till Sällskapets hedersledamöter och blefvo sedan
de första innehafvame af Vega-medaljen.
För stiftandet af Geologiska föreningen i Stockholm (1871)
visade Nordenskiöld ett lifligt intresse och kan betraktas som
grund-läggare af dess tidskrift. Han har vid dess sammankomster hållit
föredrag och i tidskriften offentliggjort uppsatser.
Vid Vetenskapsakademiens årshögtid föredrog Nordenskiöld
under en följd af år en populärt hållen framställning af geologiens
eller mineralogiens framsteg under närmast förflutna år.
Så var han oförtrutet verksam, och åren tyngde honom icke.
Men förlusten af två redan fullvuxna bam, äldsta dottern (1885)
och äldsta sonen (1895) nedböjde den starke mannen, som trots sina
många och långa resor var innerligt fäst vid sin familj. Då han
misstänkte, att bottenvåningen i Vetenskapsakademiens hus, där
han från 1863 haft tjänstebostad och där de båda bortgångna
barnen växt upp, var hälsovådlig, utrymde han denna och tog bostad
i en friskt belägen våning med utsikt öfver Karl XIII:s torg
(Kungsträdgården). Och på Dalbyö hade han en förträfflig
sommarbostad, vid Östersjöns strand innanför Södermanlands skärgård. När
så den yngre sonen med samma hängifvenhet som den bortgångne
brodern ägnade sig åt naturhistoriskt studium och utforskande af
nya trakter, först i Patagonien, sedan i sydamerikanska höglandet
under ekvatorn, stärkte detta den gamles lefnadsmod. Känslan af
isolering, hvaröfver han någon gång klagat för en närstående vän,
t. ex. när Vetenskapsakademien afstyrkte hos K. M:t begärdt
understöd åt systersonen Otto Nordenskjölds antarktiska resa, öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
