Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordenskiöld, »hade vi nämligen ej medtagit några lifsmedel, en
stor oförsiktighet vid en båtfärd i .Spetsbergens farvatten, där
matsäcken bör vara ett lika nödvändigt tillbehör för den båt, som
lämnar fartyget, som årorna och rodret.» Den 6 juni kunde
fartygen åter fortsätta färden mot nordost och komma förbi
Verle-genhuk, men som packisen spärrade vägen mot norr och vinden
blef nordlig, kunde man ej gå längre åt detta håll, utan måste
den 7 inlöpa i Treurenbergbay. Man ankrade där i Aeoli hamn
på fjordens västra sida, dit snart äfven fyra norska fångstfartyg
togo sin tillflykt.
Vistelsen i Treurenbergbay blef tålamodspröfvande, ty isen
satte in från norr och höll fartygen instängda nära en månad.
Härigenom föranleddes, bland annat, att den af Torell sedan länge
planerade isfärden för att nå en hög nordlig breddgrad fullständigt
omintetgjordes. Det vill synas, som hade Nordenskiöld ej varit
mindre angelägen om denna färd. Torell säger nämligen i sin
officiella rapport, sedan han redogjort för föregående försök och
för den under Franklinexpeditionema vunna erfarenheten i fråga
om slädresor, samt efter det han omtalat, att han till deltagare i
expeditionen lyckats förvärfva dansken Carl Petersen, hvilken
deltagit i tre Franklinexpeditioner, under hvilka han tillbragt fem
vintrar i de arktiska trakterna, hvartill kom en tjuguårig vistelse
i Grönland: »Jag ansåg mig nu med fullt skäl kunna skrida till
praktiska förberedelser, i den mån de voro möjliga. Jag råkade
Petersen uti november 1859. Nästan samtidigt väcktes vid
riksdagen de förut omnämnda motionerna om ett anslag till mig
såsom understöd för företagandet af en ny vetenskaplig resa till
Spetsbergen. Innan anslaget beviljades, hade jag förklarat mig
önska att med det naturhistoriska syftemålet förena ett geografiskt.
Särskildt styrktes jag i denna önskan, när professor Nordenskiöld
förklarade sig vilja deltaga uti färden och däråt ägna sina krafter.
Jag ansåg mig hafva grundade skäl att hoppas, om ej särdeles
ogynnsamma omständigheter skulle inträffa, kunna framtränga
antingen rätt i norr eller mot nordost» (3).
I isfärden skulle deltaga Torell, Nordenskiöld, Petersen och
två man, och de skulle för densamma använda två hundslädar
samt tre hundspann. På slädarne skulle utom proviant och
utrustning äfven medföras en jämbåt, vägande 170 kg. Enligt
beräkning skulle detta parti kunna reda sig utan hjälp 40 à 50
dagar, och om det under de första dagarne åtföljdes af två andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
