- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
174

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

viant för 50 dagar. Då man följande dag från Phipps ö
rekogno-serade isen norrut, befanns denna bestå af ett virrvarr af hoptomade
ismassor utan jämnare fält emellan, en för Nordenskiöld så mycket
mer öfverraskande syn, som han både 1861 och 1868 just här
iakttagit obrutna, jämna isfält. Under nu rådande förhållanden lönade
sig ej att fortsätta, ty ej ens en breddgrad skulle man kunnat
framtränga norrut. Nordenskiöld beslöt därför att vända och taga
återvägen rundt om Nordostlandet, sedan båten och andra nu
öfver-flödiga effekter kvarlämnats på Phipps ö.

På den af Nordenskiöld och Dunér 1865 upprättade kartan
öfver Spetsbergen hade Nordostlandet fått för liten utsträckning
mot öster, af den enkla anledning, att de svenska färderna ej sträckt
sig tillräckligt långt åt detta håll. (Jämför kartan sid. 157 med den
omstående.) Sedermera påvisades detta genom Ulve, Leigh Smith m. fl.,
och då nu vandringen till en början fortsattes långs Nordostlandets
norra kust, erhölls tillfälle att lämna en fullständig, på astronomiska
ortbestämningar grundad karta öfver den öster om vändpunkten
för 1861 års expedition belägna delen af Nordostlandets nordkust.

( Se omstående karta.) Någon vandring rundt om Nordostlandet blef
dock icke af. emedan isen i slutet af maj började visa tecken att
bryta upp, hvarför en färd utan båt vid så sen årstid kunde blifvit
riskabel. Den 1 juni ställdes därför kosan söderut mot
inlandsisen, öfver hvilken en ytterligt märklig vandring företogs till den
15 juni, då man anlände till det inre af Wahlenbergbay.
Nordenskiöld fann denna inlandsis betydligt olika den, som han i8;olärt
känna på Grönland, en helt naturlig följd däraf, att ytan af
Nordostlandets inlandsis nästan fullständigt faller inom fimregionen.
Här vandrade man följaktligen fram öfver snö, medan man på
Grönland vandrade öfver is och först högre upp på den
grönländska inlandsisen möter hvad Nordenskiöld 1883 kallade
snööknen, en motsvarighet till Nordostlandets fimregion. Glacierälfvar
och sjöar saknades här fullständigt, men man mötte i stället de
djupa, egendomliga klyftor, som Nordenskiöld kallat glacierkanaler,
och hvilka han antager hafva uppkommit genom förkastningar i
ismassan. De voro ofta jämte de vanliga glacierklyftoma till hinder
vid vandringen, som dessutom försvårades genom snöyra och
snötjocka. Tillbud till olyckshändelser förekommo också vid några
tillfällen, ehuru allt gick väl. »Jag kan ej nog prisa den
oförsagd-het», säger Nordenskiöld, »som våra sjömän härvid visade, och det
snart sagdt muntra och skämtsamma sätt, på hvilket de togo dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free