- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
200

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som möjligt undviker den svåra isen, såsom i allmänhet också under
denna färd skedde.

Nordenskiölds största betydelse såsom polarforskare ligger
där-uti, att han vid alla sina expeditioner satte vetenskapliga
undersökningar så högt och sålunda upprätthöll den vetenskapliga
polarforskningen. Äfven då målet var rent geografiskt, utrustades därför
expeditionen så allsidigt vetenskapligt som möjligt. Däraf de städse
fruktbringande resultaten af alla hans färder utan undantag. Just
genom denna planläggning kunde han nämligen alltid vara säker
om goda resultat, äfven om det geografiska målet icke blef vunnet
Man skall vara en bra ensidig geograf för att kunna påstå, att
expeditionen 1872—73 var misslyckad. De vetenskapliga resultat,
som genom densamma erhöllos, äro i själfva verket af ofantligt
mycket större betydelse än ett framträngande några breddgrader
närmare polen. Hans expeditioner hafva därtill varit en god
skola för ett stort antal naturforskare, genom hvilkas arbeten på
olika områden ej blott polarområdet blifvit mer och mer kändt,
utan intresset för detsamma blifvit spridt till allt vidsträcktare
kretsar.

Utan Nordenskiöld hade de svenska polarfärderna sannolikt
af-stannat redan 1861, och den vetenskapliga polarforskningen hade
därmed för lång tid legat nere. Den första antydan.till en dylik forskning
kan ju sägas vara gifven genom Gaimards franska expedition på La
Recherche, hvilken 1838 besökte Belsund samt följande år
Magda-lenabay, och i hvilken flere svenska och norska naturforskare deltogo.
Den var dock ej någon egentlig polarexpedition, ty den hade
uppgifter äfven på många andra håll. Först Torells expedition år
1861 var, såsom vi veta, en fullt systematiskt planlagd
polarexpedition med vetenskapliga undersökningar såsom mål. Hade de
svenska polarfärderna afslutats med denna, ja då hade denna insats,
så vacker den än var, till en del åter förlorat sin betydelse. Ty
det går icke med ett slag att bryta med gamla traditioner, hvilket
vi kunna se däraf, att det dröjt så länge innan den svenska
metoden, och detta än i dag ganska ofullständigt, upptagits af de
större nationerna. Att så i alla fall delvis skett och att
vetenskaplig forskning hos oss anses oskiljaktig från en
polarexpedition, därför ha vi Nordenskiöld att tacka, som genom upprepade,
på samma sätt alltjämt utrustade expeditioner gång på gång
ådaga-lade denna forsknings betydelse och höll intresset för densamma
vid makt. Den som vet, huru ingripande på naturvetenskapernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free