Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en ny åsikt framhåller, att basaltens pelarformiga afsondring
icke är något kristallisations- eller konkretionsfenomen, utan »en
enkel följd af den stelnade massans sammandragning vid
afsval-ning». I ett hänseende ledde honom dock hans neptunistiska
åsikter på rätt spår, då han nämligen menade, att berglagrens
rubbningar på Spetsbergen icke stå i samband »med frambrottet
af plutoniska bergarter». Men då han i stället ville förklara
rubbningarna i de tertiåra lagren »genom inverkan af upprepade
obetydliga växlingar i lagrens temperatur och deras därpå beroende
utvidgning och sammandragning», begick han ett misstag. De
rubbningar, hvarpå han då syftar, stå nämligen i samband med
störingar, föranledda af förkastningar. Det må dock vid dessa
anmärkningar icke glömmas, att den dynamiska geologien vid den
tiden ännu stod tämligen famlande. Nordenskiöld trodde, att
Spetsbergens ijordar voro bildade »genom den denuderande
inverkan af isströmmar från en inlandsis» och icke genom sänkning
i jordlagren, en mening, som icke harmonierar med de resultat, till
hvilka De Geer vid sin detaljundersökning af Isfjorden uppgifver
sig hafva kommit. För öfrigt framhåller han glacierernas till- och
aftagande, anför bevis för hafvets forntida högre vattenstånd,
ådaga-lagdt genom gamla strandvallar, förekomsten af subfossila mollusker
m. m. Han framhåller särskildt bland dessa den från Spetsbergen
numera försvunna blåmusslan (Mytilus edulis) såsom tydande
därpå, att klimatet på Spetsbergen »under en, geologiskt taladt, ej
synnerligen långt aflägsen tidsperiod» varit bättre än nu. Han
var i det hela taget mycket intresserad af de kvartära fossilförande
aflagringama i polarlanden och har både på Spetsbergen,
Grönland och i Sibirien gjort omfattande insamlingar ur desamma.
Egendomligt är, att fastän Nordenskiöld insåg vikten af
studiet af de glaciala fenomenen i polarlanden såsom gifvande
förklaring öfver istidens minnesmärken i Skandinavien, så hade han
ej intresse eller öga för istidsfenomenen själfva och har blott
obetydligt riktat geologien med rön i detta afseende. Ja, fastän
han själf 1885 (Den andra Dicksonska expeditionen till
Grönland. sid. 124) framhåller, att han grundat sin uppfattning
»på iakttagelser under tolf somrars och några vintrars vistelse
bland polarländernas is och snö, under trenne längre utfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
