Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tades en, af B. Lundgren sedermera beskrifven, belemnit, hvilken
synes tyda på juraaflagringar. De bergartsprof, som under Vegafärden
på olika ställen insamlades, hafva beskrifvits af A. E. Tömebohm.
Författaren hade, på grund af iakttagelser öfver vissa
konglomeratbildningar, i ett par uppsatser sökt påvisa, att våra urberg
under forna geologiska perioder varit utsatta för en sekulär
för-vittring, lik den, som pågår inom de tropiska områdena. Denna
förvittring är kemisk och yttrar sig på så sätt, att fältspaten
kaolinvandlas och glimmern sönderdelas, hvarför graniten och
gneisen fullständigt sönderfalla. Jag sände dessa uppsatser
Nordenskiöld till mötes i Suez och erhöll ett mycket entusiastiskt bref
till svar: »Dina uppsatser om urbergens vittring hafva intresserat
mig mycket. Utan att känna Pumpelly 1 har jag gjort likartade
iakttagelser och reflexioner, som du ser af vidfogade afskrift ur
min journal, skrifven innan jag läste dina uppsatser. Jag
häpnade då jag såg kullerstensåsame på Ceylon — de voro
förvillande lika erratiska blocksamlingar i Sverige. Under samtal med
kamraterna uttalade jag upprepade gånger min förvåning öfver
hvad jag såg och sade, att Geologiska byrån måste ditsända
någon för att få klafven till åtskilliga geologiska förhållanden hos
oss» o. s. v. Brefvet samt utdraget ur Nordenskiölds journal
finnas publicerade i Geologiska föreningens förhandlingar 1880, dit
den intresserade hänvisas.’ (Se äfven Vegafärden, II, s. 422.) Det
här anförda torde ådagalägga, att Nordenskiölds geologiska
iakttagelseförmåga och intresse voro lika vakna inom tropikerna som
i de arktiska trakterna.
Den i januari 1869 inträffade ett ganska omfattande
meteor-stensfall vid Hessle i Uppland, från hvilket ej mindre än omkring
sjuhundra stenar, de flesta dock små, blefvo tillvaratagna. Detta
meteorstensfall beskrefs af Nordenskiöld, som sedan dess med
synnerlig förkärlek sysselsatte sig med frågor, som stå i samband
med jordens förhållande till öfriga himlakroppar. Två år senare
trodde han sig hafva erhållit bevis för att ett kosmiskt stoft med
nederbörden faller till marken. Under ett ovanligt rikt snöfall
de första dagame af december 1871 lät Nordenskiöld på ett större
lakan insamla vid pass en kubikmeter af den nedfallande snön
och erhöll vid dennas smältning ett svart kolpulver, som innehöll
1 En författare, som af mig citeras.
A. G. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
