- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
222

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försök företogos var »den stora svårigheten att vid våra
lotsstationer erhålla drickbart vatten för den där bosatta personalen».
Nordenskiöld hade redan 1885 vändt sig till flere personer med
förfrågningar rörande vattnets salthalt i brunnar och grufvor vid
hafs-kusten och föreslog i slutet af år 1890 i Geologiska föreningen
en diskussion öfver »utsikterna att erhålla drickbart vatten vid
borrningar i urberget vid hafsstranden». Diskussionen ägde rum
den 8 januari samt den 5 mars 1891 och inleddes af Nordenskiöld,
hvilken på grund af erfarenhet inhämtad från grufvor o. s. v.
ansåg, »att utsikt i allmänhet fanns att erhålla den kvantitet vatten,
som behöfdes för de få vid lotsstationerna bosatta familjerna».
Denna åsikt delades af bergmästaren A. Sjögren, ingeniör H.
Wilander m. fl.

En första borrning, som med anledning häraf utfördes vid
västkusten 1891, gaf visserligen icke något resultat, af den
anledning att den afbröts innan tillräckligt djup uppnåtts. Men med
en annan brunn, som under Nordenskiölds egen ledning 1894
upptogs på Arkö utanför Vikbolandet, var den första framgången
vunnen. Här borrades i en jämn berghäll invid lotsstationen
endast ett par meter öfver hafvet, och när man nått 35,5 meters
djup, erhölls ett utmärkt godt vatten, till en mängd af 450 liter i
timmen. Sedan dess hafva många borrhål upptagits både i
Sverige, Finland och Norge, i de flesta fall — dock icke alltid —
med godt resultat, så att man t. o. m. erhållit 3 000 liter vatten
i timmen. Nordenskiöld kunde 1896 uppräkna 31 borrhål, af hvilka
endast ett icke gaf vatten. Enligt benäget meddelad uppgift från
Svenska diamantbergborrningsaktiebolaget hafva till dato 78
brunnar i Sverige, 26 i Finland och 10 i Norge blifvit upptagna.

Det är nog mången, som ännu erinrar sig Nordenskiölds
» diamantbrunn» vid industriutställningen i Stockholm 1897, belägen
nära Biologiska museet, nedanför Jägarhyddan. Och vid besök i
hans bostad hände det, att man bjöds på »diamantvatten» från
Dalbyö, som verkligen var godt. Nordenskiöld trodde, att vattnet
härrörde från en horisontell sköl, belägen något mer än 30 meter
under jordytan. »Härigenom har teorien om förskjutning af
urbergets ytlager till följd af temperaturvariationer på jordytan vunnit
en lysande bekräftelse.» Om denna mening torde han dock stå
tämligen ensam, och det är svårt att förstå, hvarför »skölen»
skulle vara horisontell. En sådan sköl skulle ju enligt hans åsikt
finnas på samma djup under ytan, vare sig man borrar uppe på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free