- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
244

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hänseende hvarandra ganska nära stående, hafva mycket olika
atomvikter, nämligen ytterjord 227, erbinjord 380 och ytterbinjord
392. I en uppsats i Geol. för. förh. 1896 meddelar Nordenskiöld,
att han till sin öfverraskning funnit, att gadolinitjorden, oaktadt den
utgör en blandning af minst trenne jordarter, hvilkas atomvikter
växla mellan 227 och 392, alltid, åtminstone då den framställes
ur mineral, i hvilka den ingår som en väsentlig beståndsdel, har en
konstant atomvikt af omkring 261.9. Han styrker detta genom
sammanställning af atomviktsbestämningar, utförda på gadolinitjordar af
gadolinit från Ytterby och från Stora Tuna, kainosit från Igeltjäm på
Hitterö, arrhenit från Ytterby, xenotim från Igeltjäm, fergusonit från
Garta och från Moss, cleveit från Garta, och visar, att
öfverensstäm-melsen är lika stor som mellan olika kemisters bestämningar af flere
bland de allmännaste och bäst kända ämnenas atomvikter. De här
uppräknade mineralen äro i öfrigt mycket olikartade, i det att
gado-linitjordama äro bundna vid alldeles skiljaktiga syror nämligen
kiselsyra, kolsyra, tantalsyra, fosforsyra, niobsyra och uranoxid.
Den öfverensstämmande atomvikten hos blandningen af
gadolinitjordar kan naturligtvis endast förklaras på det sätt, att de olika
jordartema ingå i samma proportioner, och Nordenskiöld framhåller,
att det är första gången man erhållit exempel på, att tre isomorfa,
enkla ämnen, alltid, då de i något större mängd träffas i ett
mineral, ej allenast förekomma tillsamman, utan äfven i samma
inbördes förhållande.

Detta Nordenskiölds meddelande väckte mycken
uppmärksamhet; å ena sidan ansåg sig Crookes däri finna en bekräftelse
på de resultat, till hvilka han själf trodde sig hafva kommit
genom undersökningar af de sällsynta jordarternas spektra, och som
skulle rubba läran, att materien bestode af ett antal i hvarandra
ej öfverförbara grundämnen. A andra sidan uttalade sig dels
Marignac i en kritik af Crookes undersökningar äfven om de
resultat, till hvilka Nordenskiöld kommit, och dessa angrepos direkt
al Rammelsberg, som sökte visa, att Nordenskiöld ej fäst
tillbörligt afseende vid en mängd äldre, afvikande iakttagelser.

Härpå svarade Nordenskiöld i en uppsats i öfversikten (1887),
framhållande, att man knappast kunde vänta sig öfverensstämmande
resultat vid bestämmandet af ifrågavarande atomvikter, utan att
fullkomlig garanti finnes för att bestämningarna utförts på
fullkomligt rent material, enligt fullkomligt öfverensstämmande metod
och framför allt med nödig uppmärksamhet därpå, att ej någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free