- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
323

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

träffas också där flerstädes på lägre sluttningar och marker
tämligen väl bevaradt i sin ursprungliga beskaffenhet, om man bortser
från någon utsköljning af finjorden från ytan. Då sålunda vågorna
i detta fall icke verka i någon högre grad förstörande på
moränbildningarna, så kunna de icke heller ur dem utvinna något rikligare
material till bildning af finare sediment ; de små kvantiteter finjord,
som de utskölja från stranden, blifva äfven i en så beskaffad
skärgård under höjningens fortgång nedsköljda till allt lägre nivå, så
att icke heller här någon odlingsjord af nämnvärd utsträckning
kommer till synes, förrän de djupast liggande partierna af hvaije trakt
blifvit upplyfta öfver hafvets nivå, d. v. s. förrän ifrågavarande
trakt förlorat sin egenskap af skärgård.

Skärgårdsregionen har i det föregående blifvit något
omständligare afhandlad än den ur jordbrukssynpunkt i och för sig kunnat
förtjäna, men detta har skett för att underlätta uppfattningen af de
mest framträdande dragen med afseende på jordslagens egenskaper
och fördelning inom den följande, för jordbruket viktigaste regionen,
som just är så att säga sammansatt af forna skärgårdsregioner,
hvilka, allt efter som landet höjt sig, kommit allt längre och längre
från den sig utåt förskjutande kustlinjen.

De marina lerornas och älfsedimentens region.

Det är icke blott i skärgården och vid kusten vittnesbörd om
landets forntida nedsänkning långt under den nuvarande hafsytan
kunnat iakttagas. Likadant renspolade bergtoppar, likadana klapperfält,
strandvallar o. s. v., som äro så vanliga i skärgården, finner man
ännu långt inne i landet på betydande höjd öfver hafvet. De
framträda visserligen icke alltid med stimma tydlighet som i
skärgården, emedan de mer eller mindre skymmas af vegetationen,
men med någon uppmärksamhet kunna de lätt spåras på höjder
och sluttningar, som ha ett mot hafvet någorlunda öppet läge och
där följaktligen bränningarna verkat med tillräcklig kraft. Den
största höjd, hvartill sådana strandmärken förefinnas, pälgar
betecknas såsom den marina gränsen, som sålunda anger den högsta nivå
hafvet nått, sedan den stora landisen afsmälte och
moränaflagrin-gama bildades. Ofvanför denna gräns ligga moränerna och de andra
glaciala jordslagen till det mesta kvar i det skick de hade, när
landisen smälte ; och de fritt liggande höjderna äro där i regeln be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free