Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta äger rum, är ännu föga utredt. Efter hvad man för
närvarande kan döma, torde den viktigaste faktorn för skogsmarkernas
vidmakthållande i produktivt skick ha varit skogseldarna, genom
hvilka de degenererade skogstypema ersättas af eller återföras till
primära och föryngringskraftiga typer. Då skogseldarna ännu for
några decennier sedan kunde härja åtskilliga kvadratmil
skogsmark årligen, kan man lätt föreställa sig, att de spelade en
viktig roll för bibehållandet af skogsmarkens produktivitet.
Minskningen på senare tid i skogseldarnas frekvens och utsträckning
kommer utan tvifvel att föranleda en hastigare degeneration och
forsumpning af skogmarkema, såvida man ej genom kraftiga
åtgärder griper in mot dessa processer.
Benägenheten till forsumpning beror på klimatologiska,
topografiska och geologiska faktorer. Att den gör sig mest gällande
inom denna region och särskildt inom dess nordligare delar, synes
väsentligen bero därpå, att landets allmänna lutning där är endast
svag och mångenstädes nästan omärklig, hvarför den naturliga
dräneringen är ytterst ofullkomlig, såsom på kartorna ger sig tillkänna
i de små vattendragens odeciderade förlopp. Därtill kommer såsom
en viktig, medverkande faktor moränmarkens ytkonfiguration i smått.
I olikhet med de sedimentära sand-, mo- och leraflagringama, som
bilda jämna och i bestämd riktning sluttande ytor, är
moränterrängen på flerehanda sätt ojämn. Ryggar och kullar af de mest
växlande former och med riktningar, som ofta gå tvärt emot
landets forhärskande lutning, och mellan dem insänkningar af större
eller mindre utsträckning, gifva moränlandskapet en ytgestaltning,
som afspeglar sig i en ytterst invecklad och skenbart nyckfull
naturlig dränering. Till och med de ur moränens yta uppstickande
stenblocken verka ofta hämmande på vattenafloppen. Därtill
kommer vidare, att moränjorden själf i allmänhet, på grund af sin
mekaniska beskaffenhet, icke är vattenledande, och sålunda i sidlända
lägen bildar en tacksam jordmån för forsumpning. Det är häraf
lätt att inse, att betingelserna för torfbildning och forsumpning måste
vara mycket större inom denna region, där moränmarken är så
dominerande, än i den föregående, där senare sedimentafsättningar
i stor utsträckning öfvertäckt och utjämnat dessa för moränmarken
utmärkande topografiska drag och därmed befordrat den naturliga
dräneringen, som för öfrigt där underlättats af en mera deciderad
lutning i stort hos landet närmare kusten. Ehuru myrmarker
förekomma rikligt äfven inom föregående och nästföljande region, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
