Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de dock inom denna vida allmännare och antaga mycket större
dimensioner, hvarför de kunna sägas bilda ett för densamma
alldeles särskildt utmärkande drag och med fog böra jämte
moränbildningarna framhållas uti regionens benämning.
Vid beskrifningen af föregående region har redan talats något
om moränjorden i allmänhet såsom odlingsjord och därvid
framhållits, att den nog i vissa hänseenden kan betraktas såsom bördig
och gifvande, men att den dock på grund af sin stenbundna och
svår-brutna beskaffenhet numera icke nämnvärdt är föremål för nyodling,
där tillgång på andra, mera lättbrukade jordslag finnes. Inom den
region, som nu är i fråga, är det i allmänhet endast moränmark och
myrmark att välja på för odlingen; läget blir då i viss mån ett
annat, och det kan därför vara skäl att något närmare gå in på
frågan om moränmarkens odlingsbarhet inom denna region, allra
helst som meningarna därom synas vara mycket delade.1
Moränjorden är här såsom eljest af ganska växlande
beskaffenhet. Om man färdas en längre sträcka inom denna region, t. ex.
efter norra stambanan, som långa vägar går ofvanför den marina
gränsen, och inom områdets östligare del, eller efter den nya militärvägen
från Ström i Jämtland till framemot Älfsbyn i Norrbotten, hvilken
väg sålunda ger en längre i väster dragen profil, så torde man
erhålla en ganska tillfredsställande uppfattning af moränmarkens * i
1 Dâ frih. De Geer efter mitt föredrag inför Sällskapet anmärkte, att
skillnaden i afseende pä bördighet troligen icke vore så synnerligen stor mellan
moränjorden å ena sidan och de sedimentära mo- och leraflagringarna å den andra, så
är denna anmärkning alldeles riktig så till vida, som afkastningen kan blifva
fullt ut lika god från de förra som från de senare; men det är, såsom jag både
i föredraget och förut i skrift framhållit, icke detta utan odlingsbar heten och
odlings-kostnaderna, som ställa sig oförmånligare för den förra, och göra, att man vid nyodling
föredrar de senare. Att, såsom dr Svenonius gjort i det af honom författade
tidningsreferatet af den »ingående kritik» han underkastat mitt föredrag, åberopa De Geers
inlägg, såsom i hufvudsak öfverensstämmande med sina uttalanden angående jordens
odlingsvärde, synes mig vara ett försök att skaffa auktoritet för sin mening, hvilket icke
är fullt lojalt. I den norrländska pressen har man, antingen man nu ej velat eller ej
kunnat bedöma saken, också med tillfredsställelse konstaterat, att min framställning af
de naturliga betingelserna för jordbruket bemöttes och vederlädes af tvenne andra
geologer, dr Svenonius och frih. De Geer. Hvad som var det väsentliga, enligt min
uppfattning, i frih. De Geers korta inlägg, nämligen att beskaffenheten af de olika
jordslagen i Norrland borde göras till föremål för närmare utredning, det har däremot
dr Svenonius med tystnad förbigått. För den ståndpunkt den sistnämnde intar,
liksom för dem, som mera verka genom agitation än genom objektiva undersökningar,
är allt tal om utredning en styggelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
