- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
345

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att räkna till de stora sjökedjornas och de isdämda sjöarnas region,
ehuru den faller öster om fjälltrakterna. Storsjön själf är i vissa
afseenden att likställa med de östligaste sjöarna längre norrut inom
sistnämnda region. Såsom helhet betraktadt får detta område sin
karaktär af den kalkrika berggrunden och af jordslagens därpå
beroende egenskaper. Kontrasten mot omgifhingama blir emellertid
flerstädes något mildrad däraf, att kalkhaltiga jordarter, både
morän och sediment, blifvit spridda utanför silurområdets gränser.
Genom växlingarna i landisens rörelseriktningar blefvo moräner af
siluriskt material aflagrade både väster och öster om denna
formations gränser, och sålunda blef under istiden ett slags märgling
utförd, som kan sträcka sig långt in på angränsande regioner.
Sådan kalkhaltig morän förekommer på många ställen i östra
Jämtland och närliggande delar af Ångermanland, liksom den träffas i
fjälldalarna väster om Storsjön. Dess direkta betydelse för
jordbruket reduceras emellertid däraf, att den vanligen är betäckt af
andra, icke kalkhaltiga moränbildningar.

Moränmarken inom detta vidsträckta silurområde är i stort
sedt bättre såsom odlingsjord än den är inom ur bergsterrängen i
öster. Dels är den på grund af kalkhalten mera bördig, dels är
den mångenstädes, där den bildats till större delen på bekostnad af
de lösare siluriska skiffrarna, mindre stenbunden och mera lerartad
än urbergsmoränema.

Ännu mera vattenbehållande än dessa, ger den åt marken
äfven på höjderna en större fuktighet, något som jämte dess öffiga
egenskaper befordrar myrbildningen men också låter den lättare
hemfalla åt forsumpning. Torfaflagringar träffas därför inom detta
område ofta i mycket sluttande lägen. Alldenstund sådan torf
gärna är af god beskaffenhet i och for sig, ligger gynnsamt for
dränering och kan påköras med kalkhaltig morän eller andra
kalkhaltiga jordslag från omedelbara närheten, bör den vara en
tacksam odlingsjord. Sämre ur odlingssynpunkt äro de stora, flacka
myrmarkerna, som särskildt i Hammerdal ha en så enorm
utsträckning. Gent emot den östligare regionens myrar, som de för öfrigt
till hela sitt skaplynne likna, ha de likväl en fördel, nämligen
belägenheten på eller invid till jordförbättring ägnade kalkhaltiga
jordslag.

Issjösediment förekomma inom denna region i synnerhet
omkring och väster om Storsjön, men särdeles stora sammanhängande
arealer synas de icke intaga, ehuru de isdämda sjöarna i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free