Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ta alltid med mera nöje tiondesmör af en finngumma än af många
andra, ty det är alltid väl handteradt, och träkärlet, hvari de föra
smöret, rent och hvitt som ben». Där god tillgång fanns på mjölk,
var finnens matsedel hvarken enformig eller tarflig. Kommer man till
en finngård, berättar en meddelare från Los,1 kan man blifva
bjuden på sötost, hvitost, gammelost, getost med flere andra slags ost,
grädde, skogsbär, foreller, röding och ål, stekt i smör, och flötgröt.
Denna senare, som var helgdagsrätt, kokades af grädde, hvari
vispades gnomjöl, fint, dubbelmalet kornmjöl, så länge, tills grädden
blef smör, i hvilket då grötklimpen sam. Flötgröten åts så med
eller utan mjölk. Bröd användes mera sällan. Bullar af råg eller
gnomjöl, hvilka senare liknade hvetebröd, togos ej fram annat än
för främmande. Vanligare var ett af sammalet kom och agnar
bakadt tunnbröd.2
Äfven i Värmlands finnskogar spelade mjölken samma roll.
»Om sommaren kunna finnarne», berättar Mörner», lefva
månader utan att hafva något mjöl alls. Om de då från något håll
kunna få något litet sådant, kan man få se hustrun tillaga välling
åt mannen, sig och sju barn af så mycket bjuggmjöl, som kan
rymmas i en medelmåttigt stor snusdosa; lyckan är då, att spadet
är söt mjölk •.
På de fattiga finnställen, där man ej hade några kor — och
sådana voro i Värmland ingalunda få — blef därför nöden stor,
när de små förråd man samlat tagit slut. T det längsta sökte man
hjälpa sig med nödbröd, och det är rent otroligt, hvilka saker man
kunde använda därtill. Axelson 1 beskrifver omkring ett dussin
olika slags nödbröd, af hvilka det bästa var dråsebrod af agnar
och säd, samt hackbrod, af hela axet och hälften af strået. De
andra slagens beskaffenhet framgår af namnen. Han omtalar
nämligen islandsmossebröd, sälglöfsbröd, homrebröd (af linfröhylsor),
1 Segerstedts samlingar.
• Äfven när tillgäng på mjöl fanns, använde finnen det sällan till att baka vanligt
bröd. De vanligaste i finnskogen af mjöl tillredda rätterna voro förutom nöfgroti //.
»motti», och itïffs (se ofvan sid. 399’, irfÅ", ett slags 2—3 tum tjocka pannkakor af mjöl
och rarifven potatis, ibland med tillsats af fläskbitar och kokt potatis, hvilka stektes i
ugnen i pannor eller på näfver; //,■//<*, en blandning af mjöl och sönderstötta lingon
eller andra bär, oftast okokt, samt bönkvti/lin!’ af mjöl och sur mjölk. Den allra enklaste
form af matlagning, som brukade förekomma, torde ha varit, när finnen vid sina färder
i skogen tog litet vatten i sitt förskinn och blandade däti mjöl ur den medhafda nät*
verkonten. hvarefter anrättningen utan vidare procedur förtärdes. i^Segerstedts samling.t.)
;l Vandring, sid. 11 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
