Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmare undersökning hoppas jag kunna med säkerhet ange till
hvilken djurform de höra.
I Tarija har människan påtagligen ej varit samtidig med
Masto-don och de andra jättedjuren. När artefakter och ben af
däggdjurs-fossil här träffas tillsamman, så kan man alltid spåra en sekundär
blandning. Det är en sådan, som förekommit i grottorna i Ultima
Esperanza i Patagonien, men förunderligt nog hafva de, som
undersökt denna grotta efter mig, ej fattat detta.
Under inkatiden var här en ganska hög kultur. Det
lyckades v. Rosen att i boplatserna göra goda samlingar, i synnerhet af
pilspetsar af chalcedon och obsidian samt af sländtrissor och
djurbilder skurna i täljsten. Föremål af koppar eller kopparlegeringar
voro vanliga och torde hafva ett rent inkasiskt ursprung.
Prydnadssaker, amuletter, pärlor o. s. v. voro af sten, vid Quinta
däremot af snäckskal, såsom nu chacostammarna bruka.
Den 24 februari 1902 lämnade vi Tarija med bolivianska chaco
som mål. Vägen går öfver fjällen, och vegetationen är ytterligt
växlande. Sålunda passeras såväl de härligaste urskogar som
dystra högfjällslandskap.
Här lärde vi i bergdalarna känna chiriguan-indianerna. De
äro som bekant guaraitalande och härstamma från öster.
Puna-indianema hafva varit quichuatalande. De bo i små trefliga
hyddor, hvilka de hålla ytterligt rena och fina. De bada och tvätta
sig ständigt. De så litet majs, hvilket utgör deras viktigaste föda
och dricka omåttligt med chicha, ett berusningsmedel beredt på
ett snuskigt sätt af majs. Chiriguanen genomborrar underläppen
och bär mellan denna och hakan en knapp, »tembeta», besatt med
små pärlor snidade af sten. Denna börja gossame bära i
puber-tetsåldem; först hafva de blott en liten träplugg, hvilken hos de
flesta sedermera utbytes mot en metallknapp.
Detta är ett folk, som går sin undergång till mötes, men det har
kämpat länge för sin frihet, först mot inkas, sedan mot spaniorema.
För ett par år sedan gjorde de ett blodigt uppror, hvilket dock
naturligtvis misslyckades.
Deras själfständiga konst är inskränkt till krukmakeriet.
Krukorna förse de med ganska vackra, krokliniga ornament, hvilka
dock icke förete mycken omväxling. De begrafva sina döda,
såsom vanligt är hos guaranifolk, i jättekrukor. Dessa nedgräfvas i
ett höm af ranchon, hvilken åtminstone när husfadern dör
afbrän-nes. Detta begrafningssätt kommer naturligtvis snart att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
