Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen får dem inför rätten» o. s. v. Det är således mot de
kringdrif-vande lösfinnarne och ej mot de bofaste, som klagomålen egentligen
riktas. Med dem hade regeringen för öfrigt länge varit missnöjd.
Redan Karl IX hade förbjudit finnar att bo inhyses och fordrat,
att de i stället skulle upptaga egna torp, och Gustaf Adolf befaller
landshöfdingarne att taga fast lösfinnarne och sticka in dem bland
knektehopen. Slutligen utfärdar förmyndarregeringen år 1636 sitt
bekanta »Plakat att alle finske lösdrifvare skola innan
valborgs-mässan anno 1637 begifva sig utur Sverige tillbaka åt Finland».
Regeringen säger sig här hafva förnummit, att en mängd finnar, mest
af fruktan för utskrifning, rymt till Sverige, där de uppehålla sig
i skogame, dels inhyses hos andra, dels under sken af att upptaga
torp, och härvid med skogsfällning och djurfång åstadkommo stor
skada för kronan och bönderna i de gamla bolbyame. Alla
sådana lösdrifvare och de, som antingen ännu ej blifvit skattlagde
eller som nedsatt sig bolbyar till förfång, skulle nu före
valborgs-mässan följande år begifva sig hem. Under tiden fingo de ej så
något på vretar eller åkrar. Skulle några utan laga förfall dröja
öfver tiden, ålades landshöfdingarne att gripa dem, sätta dem i
halsjärn och hålla dem i arbete vid kronans slott och gårdar.
Dolde någon svensk eller finsk bonde sådana finske löskekarlar
eller drängar, skulle han utan nåde straffas.
Plakatet, som kringsändes till de olika landshöfdingarne, gällde
ju således, strängt taget, endast lösdrifvare. Uttryckligen säges, att
sådana torp, som ej lågo bolbyar till förfång, skulle bibehållas.
Men å andra sidan kunde det ju tydas så, att alla ännu
oskatt-lagda torp skulle afskaffas; för öfrigt fanns det väl få finntorp,
af hvilka ej någon bolby kunde anse sig lida förfång. Man ser också,
att plakatet mångenstädes genomfördes strängare än meningen var.
Det är i detta afscende karakteristiskt, att allmogen i ett par
hälsingesocknar år 1637 gick in till regeringen med en anhållan att få
hos sig ha kvar några finnar, som voro goda smeder. På en sådan
begäran skyndar sig regeringen naturligtvis att svara, att påbudet
blott gällde de skadliga finname, samt förmanar landshöfdingen att
ej extendera plakatet utöfver ordalydelsen.
Att något företogs mot lösdrifvarne, var säkerligen nödvändigt
och alldeles i sin ordning, ehuruväl den af regeringen tillgripna
åtgärden torde varit af tvifvelaktigt värde. Ty det var nog blott på få
ställen den kunde verkställas. Lösfinnarne kände skogsstigame lika
väl som länsmännen i bygden, och det förhöll sig för öfrigt redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
