Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu på samma sätt som senare, att just ingen var hågad att »göra
execution så långt uppe i finnmarken».
Men man stannar ej vid åtgärderna mot lösfinname. Det
kommer snart nya förordningar, som drabba alla finname, äfven
de i laga ordning nedsynte och bofaste. Anledningen till dessa
nya åtgärder var svedjandet.
Detta slag af odling var visserligen urgammalt i Sverige och
förekom också vid tiden för finnames invandring i de landskap,
där dessa slogo sig ned, ehuru visserligen ej i synnerligen stor
utsträckning, då Karl IX i ett bref år 1587 1 måste »allvarligen
befalla» hvar bonde i Värmland att för hvaije år hugga åtminstone
så stor sved,1 att han på den kunde så en tunna råg. Hertigen
åberopar därvid sitt eget exempel. Ty vid de furstliga och
kungliga afvelsgårdame brukades svedjandet i stor utsträckning
jämväl inom de allra äldsta bygderna, och liksom i
landskaps-lagames tid sådde man högst 2—3 år i rad på sveden. Sveder
höggos vid Vadstena, på Brunsbo gård vid Skara o. s. v. Vid
Gripsholm sådde Gustaf Vasa år 1555 i en sved ej mindre än 40
tunnor råg, och på Uppsala gård såddes tre år förut i Vårdsätra
sved närmare tvåhundra tunnor.1 2
Att regeringens syn på svedjandet nu blifvit en annan, beror
helt enkelt på den genom förändrade tidsförhållanden åstadkomna
stegringen af skogsprodukternas värde. Göteborgs anläggning
skaffade på 1620-talet en bekväm afsättning för
Värmlandsskogar-nes timmer, och den allt hastigare fortgående ökningen af
gruf-och bruksrörelsen i bergslagerna ökade behofvet af ved och kol.
Det är också bergsbrukets intressen, som förestafva regeringens
handlingssätt.
Vid riksdagen 1638 hade sålunda klagats öfver
skogssköflin-gen i bergslagerna, och det beslöts, att allt svedjande i sådana
trakter skulle vara förbjudet. Regeringen gaf nu också till
lands-höfdingame befallning, för att förekomma det missbruk, att »en stor
hop förrymda finnar och annat löst parti med stora svedjefall ej
blott utsuga och helt fördärfva många sköna och nyttiga
timmerskogar, kronan till icke ringa afsaknad, utan ock tillfoga bolbyar och
bergsbruk stort intrång», att tills vidare ej tillåta upptagandet af flere
nybyggen på kronans skogar eller där tillåta svedjefall af nybyg-
1 Tryckt hos Jon. Johansson, Noraskog III, sid. 182.
2 Forssell, Anteckningar om Sveriges jordbruksnäring i sextonde seklet, sid. 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
