Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogsmossor, blåbärs- och lingonris och ömbräken, har en sådan
skog fått stå orubbad under en längre tid, skall man ofta finna, att
den så småningom förändras, i det att tallen ej föryngrar sig, utan i
stället granen börjar växa upp. Så går det ena årtiondet efter det
andra, och om ej något afbrott kommer utifrån, står snart i stället
för tallskogen en ny skogsformation, den mossiga barrblandskogen,
hvilken så småningom, därigenom att granen alldeles tar öfverhand,
öfvergår till den dystra skogstyp, som man kallar den mossiga
granskogen, en typ, som endast med yttersta svårighet föryngrar
sig, ofta genom att björk och tall återigen intränga, och som kanske
mera än någon annan skogstyp är utsatt för forsumpning. Från
nationalekonomisk synpunkt betecknar naturligtvis en sådan
utveckling som den nämnda en förlust, då den långa, kvistfria tallen har
långt större värde än granen.
Om däremot denna utveckling afbrytes, därigenom att t. ex.
en mossig tallskog med inträngande gran härjas af elden, blir
följden den, att granen dör ut, under det att de längsta tallarna lefva
kvar utan något annat men af saken än litet sotad bark. Ar
tallskogen yngre, så faller visserligen äfven den liksom granen offer
för elden, men slutresultatet blir ofta ändå detsamma. Ty när
ungskogen åter börjar växa, är det först löfskog och sedan tall som
vinner herraväldet.
På ett afbrändt svedjefall är förhållandet alldeles liknande, i
det att, när skogen efter några år börjar växa, det i de flesta
fall jämte löfträden är tallen, som visar sig och ger karaktären åt
det nya skogssamhället. Liksom skogselden i allmänhet, verkar
således svedjebruket i den riktning, att det föryngrar skogen och
skyddar tallens herravälde gent emot granskogens ständigt fortsatta
invasionsforsök, hvarjämte det nog i synnerligt hög grad har
bidragit till att minska den våra barrskogar ständigt hotande faran
for forsumpning.
Naturligtvis kan också svedjandet medföra allvarsamma faror
for skogens framtid. Om exempelvis en torr, stenig höjd det ena
året efter det andra utsättes för svedjande, blir följden ofta den, att
markens produktionsförmåga så nedsattes, att all skogväxtlighet för
lång tid omöjliggöres. Och att sådant skadligt svedjande också
förekommit, är nog säkert. Men under äldre tider, då man
svedjade fritt hvar man behagade, var det nog mycket sällsynt, att
finnen på sådana ställen svedjade flera år i rad, icke på grund af
någon omtanke om skogen, utan helt enkelt därför, att betet då blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
