- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
482

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fester, och de firades på öfligt sätt med brännvin, om man så
hafva kunde.1

Icke heller nattvardsläsningen kunde gärna blifva af någon
betydelse för finname. Den tillgick nämligen i de ifrågavarande
trakterna af Värmland på det sätt, att finnbamen, vanligen åtföljda
af en äldre person som beskyddare och tolk, på våren begåfvo sig
till prästen och fingo någon undervisning. Då prästen sedan kom
upp till finnskogame för att hålla husförhör (se ofvan), skedde den
andra läsningen, hvarvid tolken öfversatte frågor och svar, och nu
bestämdes, hvilka som skulle få nattvardslof, ofta utan att ett enda
svenskt ord hade kunnat växlas mellan prästen och barnen.
Nattvardsgången skedde så på hösten nere i kyrkan, hvarvid hvaije
barn skulle till prästen medföra en riksdaler och ett villebråd.’

Men det var nog ej alltid, som man använde tolk. Af
Bran-zells berättelse ser man, att barnen ofta fingo lära sig läsa
innantill och utantill »kristendomens hufvudstycken», ofta nog utan att
förstå ett enda ord. Och Gottlund omtalar,’1 att han under sin
resa träffade flere finnar, som kunde läsa fader vår och andra
stycken på svenska, utan att ens känna hvad orden fader och
himmel betydde.

I andra finnbygder voro naturligtvis förhållandena långt bättre.
Vi ha förut nämnt Gästriklands, Hälsinglands och Orsa finnmarker,
och uppgifter från Dalarne visa, att språkförhållandena här under
1700-talets senare hälft voro ungefär liknande, i det att endast ett
mycket litet fåtal ej förstod svenska. Prosten Boethius säger också,
att finnbamen med afseende på sin kristendomskunskap t. o. m.
öfverträffade de öfriga.

Någon skolundervisning kunde naturligtvis i de flesta fall icke
förekomma i de aflägsna finnskogame. Ett och annat exempel 1 * 3

1 Redan i början af 1800-talet hade man från lekmannahåll börjat göra något for
finname. Så berättar Gottlund (Läsning för finnar), hurusom flere personer, som
kort före hans vandringar predikat eller hållit bön med finname, genom prästerskapets
bemedling blifvit gripna och införpassade till Karlstad, och att en bonde i Lek vattnet,
som om söndagame brukade hålla bön på finska med sina grannar och därvid läste
ett kapitel i bibeln, blef förbjuden att göra detta. Sådant torde emellertid mindre
hafva berott på någon särskild ovilja mot finname, som Gottlund synes tro, utan blott
på en hos svenska prästerskapets ej ovanlig rädsla för »oredor i religionen ». Man lefde
ju ännu i konventikclplakatets tid.

* Segerstedts samlingar.

3 Läsning för finnar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free