- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
483

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finnes dock äfven härpå. Så omnämner Hult,1 att kyrkoherden i
Ljusnarsberg den 12 juli 168c; frågade, »om norr- och sörhörkame (de
som bodde vid Hörkesjöame) ville efter det slut och aftal, som
skedde förliden vinter kyrkoherden och finname emellan, att
kyrkoherden skulle vid tillstundande prästmöte i Västerås förskaffa dem
till deras barns information och upptuktelse i deras kristendom en
eller tvenne vackra præceptorer, hvartill de förklarade, att om
kyrkoherden ville förskaffa dem en god och skicklig person, så ville de
den gärna mottaga och löna». Huruvida detta skedde, är ej kändt.
I denna församling kunde dock i annat fall finname ha gagn af
den svenske läraren. En sådan fanns nämligen här redan år 1633.
Till och med i de eljest sämst lottade värmländska finnmarkerna
har man här och där exempel på ambulerande läsmästare, som,
efter hvad åtminstone konsistoriet ansåg, med önskad framgång
arbetade på att lära finnbamen svenska.’

Men i allmänhet torde det härmed förhållit sig som
kyrkoherden Boethius säger om Dalarnes finnar: »Felet är, att de ej
kunna få för deras vidsträckta läge sins emellan annan informator
än mödrama själfva eller någon annan gumma eller afskedad
soldat».

Var det således illa ställdt med finnames undervisning på den
svenska sidan, så var det icke bättre på den norska. Här gjordes
så godt som ingenting för finname3» och så vidt man känner, hade
heller ingen af de norska prästerna här lärt finska språket. En
enda gång var det fråga om en mission bland dem. I början af
1700-talet begärde nämligen missionären Thomas von Westen
missionskollegiets tillstånd att begifva sig till finname, men kollegiet
vägrade, af fruktan att stöta sig med biskopen i Kristiania,
Bar-tholomeus Deichman, till hvars stift finnarne hörde. Vid fråga om
saken förklarade nämligen denne, att finname voro så väl försedda
med böcker på deras eget språk samt med skollärare och präster,
att inga vidare åtgärder behöfdes.

Så blef ingenting åtgjordt för finname. Huru det i
ifrågavarande afseende förhöll sig, visas bäst däraf, att de sökte få sina
religiösa behof tillfredsställda på den svenska sidan, där de
åtminstone någon gång om året kunde få besök af en präst.
Lands-höfding Mörner berättar, att vid de förut omtalade »prästmötena»

1 Ljusnarsbergs krönika, sid. 344.
* Nordmann, sid. 122.

1 Eilert Sundt, sid. 204 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free