Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»pläga ock en stor del af de norske nästgränsande finnar vara
tillstädes, som hafva icke mindre lång väg till sina sockenkyrkor än
dessa. De passa dä upp med deras små barn att få dem till dop
och kristendom; ja stundom tör någon sjuk på norska sidan, som
omöjligen kan få sin egen själasörjare till sig, skicka bud till den
svenska prästen, att han för Guds och dess själs räddnings skull
skall besöka honom».
* *
*
Då man gjorde så litet för finnames upplysning, är det ej att
undra på, om okunnighet, råhet och vidskepelse väl trifdes i
finn-skogarne. Schæfer säger, att många af finname dittills lefvat i ett
hedniskt mörker och icke haft den ringaste kunskap hvarken om
Gud eller Kristus. Om deras religiösa föreställningar under äldre
tider finnes ej synnerligen mycket antecknadt. Broman nämner ett
och annat, t. ex. att en finne trodde träden vara bebodda af
andar, och Hülphers och Vestblad med flere tala om deras
beryktade skördefest vid Olofsmässan, då ett svart får offrades och
förtärdes under en del ceremonier, som »påminde om judames påskalamm»
m. m. Det material, som man från det nyss förflutna århundradet
insamlat, är däremot ganska rikhaltigt och torde kunna ge oss en
del jämväl för kännedomen om finname i allmänhet värdefulla
upplysningar om de religiösa föreställningarna hos denna från sina
stamfränder i öster isolerade gren af finska folkstammen.
Men detta kräfver en särskild historia. Jag vill här blott i
sammanhang med detta beröra en enda fråga, nämligen den,
huruvida man, som flere forskare gjort, af de sagor och sånger, som
jämväl bland de svensk-norska finname förekomma, kan draga
några slutsatser angående sagodiktningens ståndpunkt i Finland vid
tiden för deras utvandring därifrån. I vissa fall torde detta ej
vara omöjligt, men man måste nog beträffande det sagomaterial.
som i senare tider upptecknats från våra finnskogar, iakttaga stor
försiktighet, då sagorna mången gång kommit till de härvarande
finname icke genom tradition från förfädernas dagar, utan måhända
hafva sin källa just i Gottlund och de böcker — bland annat
hundratals exemplar af runosånger — som han spred bland sina
landsmän i Sverige och Norge. Af intresse i detta fall är hvad Eilert
Sundt (sid. 198) berättar om sitt besök hos finnskolmästaren Paul
Räisäinen i Ojeren (Brandvold) år 1848. »På ett stort bord — säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0504.html
