Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand förminskade genom svenska inflyttningar i finnmarkerna och
finska utflyttningar till bygden, hvarigenom de mångenstädes
alldeles uppgingo i svenskame; men å andra sidan ökades deras antal
på andra håll. De spridda uppgifter man har tyckas tyda på, att
aftagande och tillväxt något så när motsvarat hvarandra, och att
således antalet finnar vid slutet af adertonde seklet ej var mycket
mindre än vid det sjuttonde, ehuruväl antalet af dem, som biott
förstodo finska språket, redan nu betydligt sammansmält. Under
det nittonde århundradet har däremot finnarnes antal — vi tänka
härvid ej blott på de finsktalande utan jämväl på de på finskt sätt
lefvande finname — mycket hastigt förminskats, i all synnerhet
efter århundradets midt. Huru helt annorlunda ställningen är i våra
dagar i jämförelse med ett århundrade förut, däraf kan man få
ett lifligt intryck genom en blick på den karta öfver finska
språkets nuvarande utbredning i Värmland och Norge, som docenten
Wiklund publicerat i denna årgångs första häfte af Ymer. Som man
här finner, är det nu endast inom ett obetydligt område, som finska
språket talas, och jämväl inom detta är det på de flesta ställen
endast de äldre, som tala det. Enligt hvad Wiklund uppgifver,
är det endast på ett enda ställe, nämligen i byn Viggen, som det
finska språket kan anses lefva, då här äfven barnen begagna sig
af detsamma. Det torde väl dock kunna ifrågasättas, huruvida
icke möjligen kännedomen om finska språket kan vara något
allmännare än Wiklund anser. Förhållandet är nämligen, såsom
Wiklund också säger, att särskildt de yngre synas anse sitt finska
ursprung som ett underklassmärke, som man ej är angelägen att visa,
och man brukar därför ofta i främmandes närvaro visa finska
språket samma förakt, som så länge kommit det till del från svenskt
håll1. Uppgifter från flera håll visa, att finnen därför ofta
fullständigt förnekar hvarje kännedom om finska språket, men om man
lyckas vinna hans förtroende, visar det sig, att han ej är så okunnig,
utan att han ganska väl kan uttrycka sig på detsamma3. I alla
händelser torde det icke så alldeles snart dö ut, i synnerhet som i * *
1 »Fy, skall du finska!» var förr ett mycket vanligt uttryck i skolorna, dä något
barn råkade uttrycka sig på sitt gamla modersmål. Segerstedts samlingar.
* Så har för öfrigt länge varit förhållandet. Så berättar Gottlund (Läsning för finnar,
sid. 12 5), att han vid sin första resa 1817 i Svartnäs hade fått den upplysningen, att det
finska språket där för länge sedan upphört att finnas till, ehuruväl befolkningen sades
härstamma från forna finnar. Och då Gottlund frågade en församlad skara torpare, om
de kunde finska, förnekade de detta allesammans. Då han sedan började tilltala dem på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
