Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra dagar en och annan finne, då han märker, att det ej längre
anses skamligt att kunna språket, utan tvärtom dess försvinnande
beklagas, rent af böljar lära sig språket af de gamla, fastän han ej
gjort det i sin barndom1. Någon praktisk betydelse kan emellertid
språket ej äga för finname, då de på grund af de många nya orden
endast med svårighet lära förstå finlandsfinskan. En eller annan,
t. ex. Henrik Hansson i Röjden, läser dock obehindradt, liksom han
också skrifver värmlandsfinska. Han har sålunda t. ex. i
Seger-stedts samlingar till detta språk öfversatt hela den del af
lands-höfding Widmarks femårsberättelse, som handlar om finname.
Det är möjligt, att språket hos en eller annan person också
lefver kvar i andra orter än i Värmland och Grue. Så uppger en
meddelare från Malung1, att i ett par gårdar nära Tyngsjö
föräldrarna kunna tala finska, ehuruväl ej barnen förstå något. Men
alla sådana uppgifter få naturligtvis tagas med stor försiktighet, då
de komma från personer, som ej kunna finska. Saken kan ju
möjligtvis inskränka sig till några få finska ord.
Eljest torde språket öfverallt ha dött ut, på många håll dock i
mannaminne. Enligt de uppgifter, som insändes till Segerstedt i
slutet af 1880-talet, fanns t. ex. i Ofvansjö ännu en gammal gumma,
som kunde räkna till hundra samt kunde en del andra saker på finska,
t. ex. fader vår. Detta ville hon dock icke läsa, då hon ansåg det
vara syndigt. Under äldre tider var nämligen »läsning» af fader vår
på finska ett kraftigt trollmedel. — I Torp uppgafs den siste
finsktalande, Per Anderson i Stormörtsjön, hafva aflidit för 30 år
tillbaka. I Svartnäs talade ännu Olof Olsson i Mörtåsen, död 1884
och född 1810, finska; hans föräldrar hade blott kunnat finska.
Afven inom Orsa finnmark är finskan utdöd; konung Oscar I:s försök
att genom skänkande af finska biblar hålla den vid lif lyckades ej ;
den siste finsktalande i Hamra, Olof Mickelson Nodesett, dog 1882
vid 81 års ålder. Först i ganska sen tid har också språket
fullständigt dött ut t. ex. i Hällefors, Ljusnarsberg, Rämen m. fl. orter,
under det att på andra håll ej finnes ens en tradition om att finska
detta språk, fick han först intet svar, och männen sågo tveksamma på hvarandra. Men
slutligen kunde de ej längre bibehålla sin roll, utan började allesammans svara honom
på sren och vacker savolaxiska*, och då Gottlund efteråt förebrådde dem deras
osanning, sade de, att prästerna sagt dem, att deras finska var så förvanskad, att ingen
finlandsfinne kunde förstå dem, och att de hade lidit så mycken smälek för sitt språk,
att de aldrig talade det i närvaro af någon svensk.
1 Segerstedts samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
