Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fris, rikligen utstofferad öfver bröstet med polska fransar och
banderoler, gick jag omgjordad med ett gehäng, hvarvid hängde en
f. d. rysk underofficers sabel, förvarad i en balja af massiv
mässing. Öfver ena axeln bar jag en ränsel eller skjutväska, hvaruti
jag, utom ammunition och skrifbehör, förvarade ett par rena
skjortor, en ters- och piccolaflöjt m. m. Öfver den andra skuldran bar
jag en lätt och snygg f. d. finsk officerskarbin jämte ett större
ryskt jakthorn af mässing. Dessutom bar jag i bröstfickan en
revolver eller, rättare sagdt, en tvåpipig terserol, hvilken dock ej
syntes. Såsom ressällskap på vägen hade jag icke allenast den
konstdresserade pudeln Saukko, utan dessutom tvenne stora
rapp-hönshundar, hvilka voro de första att storma in, om någon
öppnade dörren.»1
Det var sålunda ej underligt, att finname icke ville tro, att
han var blott en student, utan trodde att han var »en kungason».
Och så talade han deras språk, bistod dem på alla sätt och vann
fullständigt deras förtroende. »Endnu den Dag i dag» — säger
Eilert Sundt, som i midten af 1800-talet besökte de norska
finn-skogame — »er der ikke en Sjel paa Finskoven, som jo ikke
nævner C. A. Gottlund som Finnemes Ven og Velgjorer. De
Gamle mindes ham med Taknemmelighed; de Unge omtale ham
med Ærefrygt» (anf. arb., sid. 207). Och Maximilian Axelson, som
vid ungefär samma tid gjorde sina vandringar i Värmlands
finnskogar, säger (sid. 77), att finname tillskrefvo Gottlund allt godt,
som efter hans uppträdande tillfallit hans stamförvanter.
Ännu ett hälft århundrade senare lefver Gottlund i friskt
minne bland finname i Värmland, ehuru väl de flesta, som
personligen kände honom, torde vara aflidna. De äldsta tala ännu om
Gottlunds besök med mycken känslofullhet och framvisa de böcker,
som han utdelade, säger en meddelare till Segerstedt. ’
Den första större uppgift, som Gottlund grep sig an med,
var att söka förbättra de norske finnarnes ställning. En stor del
af finname i Grue finnskog hade förut varit själfägare, men under
den senare tiden kommit i ett tryckande beroende af ett par 1 2
1 »Gottlund var allt en ’konstnär’, yttrades 30 år senare i Gräsmark till
Axelson, »ibland hade han vagn och åkte i; men bäst det var, gaf han sig utaf den
å ’kutta’ opp i backarne å såg. När han ibland mälte sig på något ställe, satte han
där ned de två hundarne; den tredje tog han alltid med sig, när han gick öfver
höjderna å glåmma.» Axelson, sid. 94.
2 Segerstedts samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
