- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
503

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och andra. I detta afseende misslyckades sålunda Gottlunds planer
fullständigt.

Emellertid hade man ändtligen böljat göra åtminstone något
för finname. I december 1830 utsågs den förste kapellpredikanten
för de båda nya kapellen, Em. Branzell, af hvars i det föregående
flerstädes omtalade berättelse man kan få en liflig inblick i de vid
denna tid i norra finnskogarna rådande förhållandena. Omkring 20 år
senare tillkommo ytterligare tvenne nya kyrkor i finnskogen,
nämligen Lekvattnet och Bogen, och 1873 ytterligare en, Nyskoga.
Afven på norska sidan inrättades efter hand flera kyrkor, den
första i Rævholt, som efter 20 år måste rifvas och ersättas med
en större. Jämväl på de öfriga finnskogarne, där afstånden till
kyrkorna förut varit alldeles för stora, får man efter hand egna
kyrkor och kapell. Så får Los genom ett kongl. bref 1845 rätt
att bilda egen församling; i östra Värmland tillkommer Gustaf
Adolf, i Dalarne Tyngsjö o. s. v.1

Genom anläggningen af vägar, upprättandet af folkskolor m. m.
hafva finnskogarne så småningom allt mer dragits ur sin afskildhet,
fått del af samma förmåner och kommit under samma
inflytelser som Sveriges och Norges öfriga invånare. Men ju mera
upplysning och välstånd vinna insteg i finnskogen, desto mer
kommer skillnaden mellan svensk, norrman och finne att försvinna, desto
mer komma de speciellt finska dragen såväl i språk som i seder
och lefnadssätt att utplånas. Detta kan ju möjligtvis från vissa
synpunkter beklagas; säkert torde dock vara, att finname själfva
ingalunda betrakta saken så. Men något, som allt igenom skulle vara
värdt att beklaga, vore, om de sista lämningame skulle försvinna
utan att man gjort sig möda att åt forskningen rädda hvad som
kan räddas. Lyckligtvis har ej litet därvidlag gjorts, men mycket
återstår ännu att göra.

1 Kapell hade visserligen funnits i finnmarkerna långt förut ; bland de äldsta
Säfs-näs, till hvars inrättande Karl XI redan 1696 gaf sitt tillstand, och Hamra, som
inrättades 1757. Men det var blott fS gånger om året, sonf de besöktes af någon präst.
Sin största betydelse för finname hade de haft som begrafningsplatser. Förut hade
finname måst föra liken ned till kyrkan, ofta flera mil ofrer stiglösa skogar, hvilket
sär-skildt sommartiden var besvärligt, då de måste klöfja dem mellan två hästar.
Vintertiden fastbands kistan mellan två långa stänger, som voro fastgjorda vid hästens sidor,
och släpades på denna »liksliper» ned till bygden. — I äldre tider begrofvo finname
sina döda i skogen; med förkärlek valde de till detta ändamål – såsom ock fordom
i Finland — holmar i sjöarne. Sådana likholmar med gamla begrafningsplatser finnas
flerstädes i de svenska finnmarkerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free