- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
507

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligga samma slags längskallar som i de svenska grafkullarna, men
hvarest sedermera befolkningens hufvudindex sedan halftannat
årtusende tillbaka i genomsnitt stigit med io enheter och där mörka
ögon och mörkt hår förekomma betydligt oftare än ljusa! Här
bland en till stammen främmande eller åtminstone blandad
urbefolkning, voro germanerna, i trots af all sin ursprungliga motvilja
mot rasblandning, i längden icke i stånd att bevara sitt ädla blod
rent. Genom undersökning af kranierna ur de gamla grifterna,
kyrkogårdarna och benhusen kunna vi ådagalägga en från
århundrade till århundrade tilltagande tillblandning af Homo alpinus, en
varietet af Homo brachycephalus. För den stora nordiska halfön
däremot, »den andra jordkretsen», bildade icke blott den nämnda
ringen af stambesläktade folk, utan äfven det från alla sidor dem
omgifvande »fientliga» hafvet (immensus ultro utque sic dixerim
adversus oceanus) det verksammaste skydd.

I.ikasom på romarkrigens tid alla germaner intogo sin
ställning bland de språkbesläktade folken, så intaga i vår tid
skandinaverna bland de germaniska folken en särställning; de utgöra
deras rasrena kärna eller åtminstone den nära på rasrena återstoden
däraf. Under sådana förhållanden vinner den frågan, om uppå den
Skandinaviska halfön invandringar ägt rum, en framstående
betydelse för folkkunskapen; ty, om vi kunna besvara den med ja, så
stå vi inför en annan fråga, den om germanernas och i andra
rummet de indogermaniska eller ariska folkens härkomst. Kunna vi
åter besvara den med nej, då är den obestridbara
blodförvantska-pen, såväl som den språkliga och kulturella öfverensstämmelsen,
allenast att förklara genom utvandringar, och då är äfven det
länge sökta urhemmet funnet.

Enär under istiden de skandinaviska länderna, liksom ännu i
dag Grönland, voro betäckta af ett pansar af tjock inlandsis, kunde
naturligtvis efter issmältningen återkomsten till dem af växter, djur
och människor försiggå allenast genom invandring. Härför gafs
det tvenne vägar : från sydväst, öfver de danska öama, som
öfver-gående, under det att Östersjön var ett afstängdt haf, t. o. m.
bildade en fast landbrygga, och från nordost, öfver Lappmarken
och Norrland. Hvilken af dessa båda vägar först var farbar,
kan icke vara tvifvelaktigt, ty de af den varma Golfströmmen
bespolade kustländerna måste betydligt tidigare hafva blifvit isfria och
beboeliga än de nordliga trakterna, där is och moräner ännu länge
bildade ogenomträngliga ödemarker. I början kunde endast de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free