- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
531

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slädexpeditioner till Grönlands nordspets och så långt ned på
ostkusten som möjligt. Om något framträngande mot nordpolen var
däremot alls icke fråga, och Sverdrup erhöll fria händer att efter
behag förändra programmet, eller, med andra ord, han fick
tillstånd att segla »hvart han ville».

Expeditionen, som inalles räknade 16 deltagare, hvaribland en
kartograf, en botanist, en zoolog, en geolog, afgick från Kristiania
den 24 juni 1898, anlöpte Egedesminde och Godhavn i Västgrönland
för att ombordtaga eskimåhundar och öfvervintrade första året i
Rice Strait, mellan fastlandet på västra sidan af Smiths sund och
den därutanför belägna Pim Island (Kap Sabine), på vid pass 78°
46’ n. lat. Här riktade man sin uppmärksamhet företrädesvis åt
utforskningen af Hayes sund, som befanns vara ett förgrenadt
fjordsystem1. Från vinterkvarteret gjordes dessutom våren 1899 två
färder till västsidan af Ellesmere land, den ena öfver land, dén
andra öfver inlandsisen.

Efter denna öfvervintring, som redan medfört goda geografiska
resultat, var det Sverdrups mening att fullfölja den ursprungliga
planen : söka komma så långt norrut som möjligt långs Robesonkanalen,
där ett parti skulle öfvervintra, medan Fram skulle återvända till
Melville bay eller Baffins bay och nästföljande höst afhämta
öfver-vintringspartiet på östra Grönland vid Sabineön, dit det då
beräknades hafva framkommit. Men då isförhållandena 1899 visade sig
ogynnsamma för ett framträngande norrut, öfvergaf Sverdrup hela
denna plan och beslöt i stället att vända sig till Jones sund.

Den 22 augusti lämnade därför Fram Smiths sund och ångade
söderut. Vinterkvarteret togs på norra sidan af Jones sund, d. v. s.
på sydkusten af Ellesmere land, vid 76° 29’ n. lat. och 84° 25’
västl. long. Följande sommar (1900) lyckades man framtränga
något västligare, så att nästa vinterkvarter hade sin plats vid 76°
48’ n. lat. och 89° västl. long. Sista året (1901 —1902) hade man
förflyttat sig något sydligare i samma fjord.

Från dessa trenne vinterkvarter var det, som de nya landen
under långa och mödosamma slädfärder, stundom vid en tempera-

1 Peary, som öfvervintrade något nordligare samma vinter, har redan 1S99
meddelat en karta öfver detta fjordkomplex (Peterm. Mitteil. 1899, sid. 272), men vid
jämförelse med Isachsens karta i Sverdrups reseskildring visar sig, att en af fjordarne
helt och hållet undgått Peary"s uppmärksamhet. Det var redan 1876 Nares’ mening
att taga Hayes sund till vinterkvarter, men skörbjuggen föranledde, att den påtänkta
andra öfvervinlringen måste uppgifvas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free