Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryggalade 1895 i en annan del af samma öken och där hela
karavanen gick under. Men nu rådde vinter, och fyra af kamelerna
voro lastade med is, två af dem buro bränsle, den sista proviant och
pälsar. Tält medtogos ej, jag sof hela denna vinter under bar
himmel, ehuru kölden sjönk till 330 under o. Kamelerna måste
sparas. En liten hjälpkaravan om 2 man och 3 kameler följde oss
de första dagarna med is och bränsle men vände om julaftonen.
Då vi drogo bort från hyddorna, ansågos vi af traktens
befolkning som själfspillingar. Både jag och Islam Baj visste, att det
var en farlig förd.
Öknen utbreder sig som ett ändlöst haf framför oss, och vi
förlorade oss redan första dagen i dess labyrinter af sand. Dess
arkitektur lände oss emellertid till den allra största fördel. Den
förhärskande ostliga vinden jagar nämligen upp sanden i ända till
100 m. höga vågor eller anhopningar och dyner. Deras läsida i
väster stupar 33 °, under det att lovartsidan har ett långsamt fall.
Men äfven ett O—V-ligt dynsystem finnes, bildadt af nordliga och
sydliga vindar, som härska under vintern. Sandmassorna utgöra alltså
ett nät, och i dess maskor finna vi depressioner, som ofta ha
fullkomligt plan, sandfri lermark och af infödingarna kallas *bajir». I
dylika sänkor äro också de tallösa sjöar belägna, som hänga likt
dmf-vor på en stjälk utmed Tari ms högra strand.
Men äfven andra, föga anade förhållanden bidrogo till en lycklig
utgång. I det inre af öknen funno vi någon kamischvegetation,
och färden kostade oss därför blott en kamel. De öfriga stodo sig
bra och vaggade som skepp öfver öknens vågor. Det värsta voro
de ständiga stormarna, som yrde upp sanden, så att vi ej kunde
se långt. Fullkomlig skymning rådde hela tiden, och sedan vi
lämnat de små oaserna bakom oss, förlorade vi oss åter i oerhörda
sandmassor, och nu upphörde depressionerna.
Vi måste vara ängsligt sparsamma med veden, blott ett visst
antal pinnar fick åtgå hvarje kväll, och vi sutto hopkrupna och
insvepta i pälsar kring glöden. Vid skenet från en erbarmlig lykta
gjorde jag mina anteckningar. Äfven på isen sparades. Men
om den också icke räckt till, drog himlen i början af januari
försorg om, att vi ej skulle lida brist på vatten. Det började
nämligen snöa och fortfor därmed i flera dagar. Jag vaknade om
morgnarna fullständigt insnöad, så att Islam med spade måste
skotta fram mig ur idet, som hölls varmt af snötäcket.
Sanddynerna försvunno som under ett böljande bårtäcke. Det är mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
