Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressant än egentligen angenämt att ligga ute i 330 köld. Då
vi sutto vid lägereldarna hade vi ofta 300 varmt åt eldsidan och
300 kallt på ryggen.
Den 8 januari döko de första tamariskema upp, och samma afton
lägrade vi vid den isbelagda Tjertjen-darja. Från Tjertjen gjorde
jag en exkursion om 36 mils längd till Andere. Genom Eltek-tarims
gamla, uttorkade bädd och vidare på okända stigar nådde vi åter
Jangi-köll den 24 febr. De båda burjatiska kosackerna, Schagdur
och Tjerdon, hade under tiden infunnit sig vid mitt läger efter 4
månaders resa från Transbajkalien.
Redan den 5 mars satt jag åter i sadeln och bröt upp till de
östra öknarna med en ny, uthvilad karavan, sammansatt på följande
sätt: kosacken Tjernoff, 6 museimän, 12 kameler och 1 häst. Det
gällde först att kartlägga Kum-darja, den uttorkade bädd, som fordom
utgjort ett aflopp för Tarim, då denna flod mynnade i den gamla
sjön Lop-nor. Till en böljan är bädden utomordentligt tydlig och
har t. o. m. ännu att uppvisa några salthal tiga gölar. Sedan ligger
den torr och är sträckvis utplånad.
En dag öfverföllos vi midt under marschen af en sandstorm så
våldsam, att vi ögonblickligen måste stanna. Den synes i öster som
en svart vägg och slår ned i ett slag. Allt försvinner i ett
ogenomträngligt töcken af rödgul sand och stoft. Härunder förlorade jag
de mina och irrade länge omkring, innan jag fann dem. Blott hälften
af mitt tält slogs upp i lä för en kulle. Sanden regnar in genom
duken, och alla saker, som ligga framme, begrafvas. Det knastrar
mellan tänderna, då man biter ihop dem. Någon matlagning kan icke
komma i fråga, då blåsten går med 27 m. hastighet i sekunden. En
bägare vatten och en bit bröd är allt. Kamelerna ligga stilla med
halsarna i lä, karlarne hopkrupna i sina kappor. Det bor en oerhörd
kraft i en sådan storm, och oberäkneliga massor af material föras
bort på dess vingar för att aflagras i andra trakter.
Vid Jardang-bulak, en liten källa vid bergens fot, fingo vi
ändt-ligen vatten. Denna är starkt salthaltig, men isskållorna söta. Vilda
kameler äro här allmänna, och ett par skötos. Sedan följde vi
Kum-daijas bädd, än i densamma, än på sidorna. Tre gånger hittade vi
skärfvor af lerkärl på stränderna, visande att människor förr lefvat
vid denna flod, som sedan sekler icke fuktats af en droppe vatten.
Öknen blir allt ödsligare ju längre vi komma mot öster, men 1
000-åriga popplar stå kvar vid dess stränder på rot, bräckliga och sköra
som glas, grafvårdar efter en forntida skog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
