Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöarna vandra uppför floden, efter hand som landets nedre delar
allt mer nivelleras af medförda sediment.
Många af dessa sjöar skötas af infödingarne rationellt i och för flske.
Den kanal, som förser sjön med vatten från floden, täppes. Sjön
blir afsnörd och krymper genom afdunstningen, hvarvid vattnet antar
en ringa salthalt. Härigenom säges fisken bli fetare och mera
välsmakande. Den fangas i en not, rodd af två kanoter.
Floden smyger i denna trakt omedelbart utmed sanddynerna.
Man tycker, att de borde sopas bort af de ständiga stormarna, men
just vid själfva stranden mätte jag en, som nådde 89,5 m. höjd,
och den var icke den högsta. Förklaringen måste sökas däruti, att
hela flodbädden följer med sanden mot höger eller vänster, och i
själfva verket ha vi ju funnit, att Tarim fordom strömmat genom
Kum-darjas bädd.
Ibland är floden odeciderad, öfverger sin bädd och strömmar
genom sjöar, öfverfyllda med vass. En sådan var Tjivillik-köll,
där vi endast med ytterlig ansträngning lyckades pressa fram färjan
genom oerhördt mäktig och tät kamisch. Vi måste sätta eld på den
och gräfva kanaler genom vassbestånden för att rödja oss väg.
I slutet af maj omsvärmades vi af mygg och bromsar i
verkliga moln; jag hade låtit uppföra en hytt på fördäck i stället för
tältet. Hettan tilltog med hvarje dag.
Den 25 maj gjordes en kanotfärd till Beglik-köll, som skulle
lodas. Den stora sjön låg lugn som en glasskifva, och sanddynerna
afspeglades troget som fotografier. Mot aftonen var arbetet utfördt,
och vi hvilade vid västra stranden. Kiyuj Pavan, en af mina gamla
vänner i landet, pekade mot de östra dynerna och sade med
frågande ton »kara-buran», svart storm. Där syntes en mörk pelare,
lutande uppåt från horisonten, och flera reste sig som svarta stöder
från dess sidor, de drogo ihop sig till en sammanhängande mur,
den blef allt högre, men sjön låg ännu som en spegel, lugnet före
stormen, och vi hade en bra bit att ro för att nå den kanal, som
leder ut till Tarim.
Jag kommenderade genast uppbrott. Männen rodde så, att
jag väntade fa höra årorna springa; dessa stodo spända som pilbågar,
vi rusade fram öfver det stilla vattnet, och skummet stod som
kvastar framför kanoternas bogar. Vi gjorde 2,4 m. i sekunden.
Annu var atmosfären stilla, men man kände på sig, att en
fruktansvärd revolution förestod, man såg huru stormen vann terräng —
sådana ögonblick äro storartade och spännande. »Nu är han framme
Ymer, /çoj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
