Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på de yttersta dynerna», ropade någon, då deras konturer upplöstes,
suddades ut som från en griffel tafla, och i ett nu försvann både
dynväggen och hela stranden i tjockt, grågult töcken. »Ro, ro»,
ropade museimännen; »ja, Allah», ljöd det hemskt och doft.
Nu kommo de första vindstötarna från ONO, så hördes bruset,
när den svarta stormen slog ned på vattnet, som fräste och yrde
och inom ett par minuter var i fullt uppror med höga, skumhvita
vågor. De rodde nu med en hastighet af i mil i timmen. Blott
ett par kilometer återstodo till norra stranden. »Vi hinna ej, ja,
Allah», hördes det.
Just som stormen slog ned öfver oss och hade stjälpt de lätta
båtarna, om vi ej i tid lutat oss öfver åt lovart, insveptes vi i detta
täta, tjocka töcken, som består af idel fint stoft. Alla
omgifnin-gar försvinna, vi förlora oss i mörker och skönja intet annat än de
närmaste vågorna, af hvilka kanoterna drifvas hit och dit som
halm-strån.
Det var i sista ögonblicket de första tamariskerna skymtade
fram genom töcknet. En vågbrytare af sand skyddade oss, då
kanoterna voro så fulla med vatten, att de höllo på att kantra.
På Göllme-getti-sjön hände det oss en gång, att våra två kanoter
fylldes och sjönko i hög sjö. Men vattnet var där så grundt, att
vi ledigt kunde gå i land. Djupet i dessa sjöar öfverstiger icke 11
m., och de största djupen ligga alltid invid östra stranden, vid
dynernas branta läsidor.
Från Argan är Tarim åter stor och mäktig och flyter i en
deciderad fåra. Vi drefvo nu ofta till kl. 3 på morgonen för att undgå
bromsarne. Bloss och lyktor ledde oss som S:t Elmseldar, och ett
symfonion, som jag hade med för att roa folket, klingade i natten.
En sådan afton upphunnos vi af en kanot, som kom smygande som
en ål utmed färjan. Det var en kurir från Kaschgar med bref från
mitt hem, en af de stora högtidsdagarna i ensamheten.
Vid Tjeggelik-ujs fiskläge lämnade jag den trogna gamla faijan
i sticket, till byfolkets stora tacksamhet. Blott med kanoter,
hopbundna, däckade och försedda med tält, kunde vi tillryggalägga den
återstående biten till Abdal. Här rastade vi några dagar för att
ordna post och fotografiplåtar. Vid detta arbete hade jag en
utmärkt hjälp af kosackerna, som voro händiga och pålitliga i allt,
och hvilkas uppförande står öfver allt beröm. Deras disciplin
slappnade icke ett ögonblick. Det är till stor del deras förtjänst, att
denna resa i alla afseenden blef så lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
