Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domlig sjöregion, som är rikare på vatten än på land. Här ligga två
söt vattenssjöar med V—O-lig hufvudriktning, hvilka uppsamla älfvar
och bäckar från en ansenlig areal. Från dem utfaller en bred arm
i en N därom belägen saltsjö. Vid den östra sjöns norra strand
stupa röda sandstensklippor lodrätt ned i vattnet. Där metade vi
en morgon med god framgång, och medan de andra tågade
omkring sjön, mätte Kutjuk och jag djupet, som nådde 48 m. Äfven
nu öfverföllos vi af en hagelstorm, hade dock lyckligtvis medvind
och drefvos med vådlig fart söderut. Den lilla jollen blef krithvit
invändigt af hagel och snö, och af stränderna syntes ej ett spår.
Stormen slutade dess bättre i solnedgången, innan vi landat. Äfven
den västra sjön lodades i storm.
Vi beslöto nu att tåga mot väster och norr för att korsa samma
bergskedjor som på bortresan och återvända till Temirlik. I SV
syntes ett snöhölj dt bergmassiv. Med Tj erdon och Aldat red jag
söder därom, karavanen under Turdu Baj gick norr om berget, och
efter fyra dagar möttes vi. Andra dagsresan förde oss härunder till
en af de högsta lägerplatser jag någonsin haft, där koktermometern
och aneroiderna stannade på 390 mm. och vi sålunda hade halfva
atmosfären under oss. Några hundra meter ofvanför lägret gick en
gammal jak och slickade lavar och mossa från stenarna. Aldat
smög som en katt mot vinden och fällde honom i ett skott på 30
stegs håll. Men det blef hans sista jakt. Han insjuknade häftigt
och fördes sedermera bäddad på en kamel men dog efter några
dagar. Han begrofs i ödemarken, och på hans grafkulle restes en
tältstång med jaksvansen fastbunden och en lapp med data i
arabiska och latinska bokstäfver.
Den 14 september hade vi vid 5o:de lägerplatsen en snöstorm,
hvars make jag knappt sett i Alai-dalen. Snön vräkte ned och
drefs af blåsten ihop till dyner. En väldig ringmur omgaf mitt
jurt; hvarken bete eller bränsle fanns.
I dagbräckningen den 17 september väcktes vi af det vildaste
hundskall. En björn hade kommit i allsköns lugn för att inspektera
lägret och lomade af lika lugnt, då vi gjorde allarm. Han fick
behålla lifvet, då vi måste spara på skotten. Tjerdon excellerade i
att fälla jakar, kuianer och antiloper, men allt onödigt dödande var
förbjudet.
Äfven här bestod marken af idel gyttja, men stark nattfrost
rådde, så att ytlagret på morgonen var fruset. En gång inträffade
dock, att en kamel trampade igenom den fasta skorpan och sjönk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
