- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
31

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att sådana omkastningar äga rum i denna öken, som enligt
min nivellering är så godt som alldeles horisontal, är ej alls
underligt. Den sjö, Kara-koschun, som nu länge nog legat i dess södra
del, grundas upp af slamm, flygsand och multnande växtämnen, under
det att öknens norra, förtorkade yta eroderas och frätes af vindarna
och sålunda blir allt djupare utmejslad. För dessa nivåförändringar,
som dikteras af rent mekaniska och lokalt atmosferiska kraftlagar,
måste den sjö, som utgör Tari msystemets slutreservoar, vara ytterst
känslig. Det är en fysisk nödvändighet, att det slutligen måste gå
därhän, att vattnet så att säga rinner öfver och uppsöker relativt
lägre depressioner. En af vinderosion framkallad sänkning af 1 m. är
tillräcklig att totalt förändra kartan.

Vegetationen och det animala lifvet såväl som fiskarfolket och
deras hyddor följa med till de nya stränderna; den gamla sjön torkar
ut. I en framtid återupprepas samma fenomen i omvänd ordning,
men förestafvadt af samma lagar. Först då skall man med rikare
material kunna bestämma periodens längd. Hvad vi med
fullkomlig säkerhet veta är, att år 265 e. Kr. i kejsar Yyan Tis sista
regeringsår Lop-nor låg i norra delen af öknen.

Lop-nor är den osciileraqde tyngd, som sitter fast i
Tarim-flodens pendel. Äfven om svängningarna räcka i 1 000 år, äro de
på den geologiska utvecklingens ur icke mera värda än våra sekunder.

Tjarkhlik, en liten stad vid öknens rand, blef nu mitt
hufvud-kvarter, och här unnade jag mig en månads välbehöfiig hvila.
Under tiden utrustade jag den största karavan, jag någonsin fört bort
mot okända öden. Den räknade 30 museimän, 4 kosacker, 1
mongolisk lama från Kara-schahr, 39 kameler, 45 hästar och mulor,
50 får och 8 hundar. Både män och djur voro i allra bästa
kondition. Det var en ståtlig, färgrik och imponerande karavan, den
största som någonsin, ledd af en europé, gått mot Tibet. Och huru
eländig skulle den icke te sig mot årets slut, huru decimerad och
splittrad.

Under befal af två kosacker gick karavanen öfver Tibets
nordliga gränskedjor upp till höglandet på kända vägar. Med två
kosacker och några hästar red jag själf upp genom Tjarkhliks älf,
en ohygglig väg, belamrad med block; älfven korsades på en
dag 16 gånger med åtskilliga doppningar, dock gick intet annat
förloradt än en hästlast med proviant. Efter en lärorik fard öfver
många svåra pass nådde vi västra stranden af Kum-köll, den
öfver-enskomna mötesplatsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free